28 april 2021 | Anders Sundelin

Fjärde tipset från Anders Sundelin

Sky plattityder som pesten
Det finns inget så trist som slitna uttryck, klichéer, schabloner. Sådant som glider in av bara farten, sätter sig på papperet utan eftertanke. Det går mode i metaforer, uppstår trender bland liknelser. Ord förlorar sitt ursprungliga värde. Någonstans uttrycks det första gången, i ett samtal, på jobbet eller matchen eller krogen, i ett gathörn, på en bjudning, och så sprids det från mun till mun och snart finns det i tryck. Redan första gången har det börjat åldras. Snart är det överallt: i nyhetstexterna, på sportsidor och ledarsidor, i romaner, läroböcker. Det som från början kändes friskt och fränt har förvandlats till plattityd.
Därför undvik: Blytung. Bollplank. En tickande bomb. Hjälte (om annat än Jeanne d’Arc). Ikon. Klassisk (om annat än Haydns stråkkvartetter och Tjechovs noveller). Fantastisk. Genialisk. Historisk. Magisk. Sömlös. Klockren. Tokhyllad. Tuff. Utmaning. Därför slår ingenting ner som en bomb, ska man inte ända in i kaklet, lyfter man inte längre frågan, går aldrig under radarn, gör ett omtag, tar sig för pannan, blir mörkrädd, plockar russinen ur kakan, ritar om den politiska kartan eller slänger saker under bussen. Varken drömmar eller filtar är längre våta. Sverige är inte avlångt, Småland aldrig mörkt, norrlänningar varken trygga eller tystlåtna, skåningar sällan sävliga. Saker landar inte, skaver aldrig, sticker inte upp sitt fula tryne. Ingen surfar längre på framgångsvågen, inget sänder chockvågor och över huvud taget anstränger man sig för att skriva utan klichéer.