Kärleksbrev till SFI

Tack, SFI och tack till alla mina elever. Tack för att ni har lärt mig så mycket. Jag kommer aldrig glömma min första termin som lärare på en SFI-skola i Kista utanför Stockholm. 2016. Det var flyktingkris i Europa och våra klassrum fylldes av elever från hela världen.

Jag mötte kvotflyktingar från Kongo, stora släkter från Syrien, ensamkommande tjejer och killar från Afghanistan, kinesiska tjejer, indiska ingenjörer, marockanska kvinnor, israeliska män, marockanska män och israeliska kvinnor. Allt från egenföretagare, frisörer, ekonomer, städare, sjuksköterskor, brandmän och komiker. Alla helt vanliga människor från jordens alla hörn. Den enda gemensamma nämnaren som de hade var att jag, nyutexaminerad lärare i svenska som andraspråk, skulle lära dem vad V2-regeln är. I efterhand är jag glad över att jag inte var medveten om vilken jäkla utmaning det var.

Jag kommer ihåg vilken tacksamhet som mötte mig. Tack Sverige. Alla var så tacksamma för att de fick komma hit och skapa ett liv här.

Jag kommer aldrig glömma mannen från Jemen som lärde mig var Hästveda låg. Där skulle man bo. Hela orten hade engagerat mig i hans familj och sett till att de fick ett fantastiskt intryck av Sverige.

Jag kommer aldrig glömma fotbollsspelaren från Kenya som verkligen inte var intresserad av V2-regeln. Hans fotbollslag hjälpte honom att lära sig svenska på några månader. Idag spelar han på elitnivå.

Jag kommer aldrig glömma den kristna kvinnan från Raqqa som berättade hur hon och hennes döttrar fick fly för att inte mördas. Hon lärde mig att ingenting är självklart.

Jag kommer aldrig glömma brandmannen från Libanon som dömde ut kommunens brandsäkerhetsutbildning och höll en egen för vår klass. Han gjorde en stor insats under skogsbränderna som härjade i Sverige 2018.

Jag kommer aldrig glömma den eritreanska mamman som inte fick träffa sina barn. Hon kunde rabbla verb i preteritum som rinnande vatten.

Jag är tacksam över att fått varit med på mina elevers resa in i det svenska samhället. Jag hade önskat att deras plats hade varit självklar.

När jag tittar på mina små barn slås jag ibland av hur mycket vi investerar i dem. De har all rätt till gratis sjukvård och utbildning. På helgerna kan vi åka till en 4H-gård eller gå till biblioteket. De får allt, och lite till, som de behöver för att ge tillbaka till samhället.

När det kommer till en SFI-elev är halva jobbet gjort. Varsågod Sverige.