5 mars 2021 | Per Hellström

Om beprövad erfarenhet och lärares samlade kunskap

En fråga har sysselsatt mina tankar ofta och mycket i mitt lärarliv. Frågan är följande; Hur vet jag, att det jag just nu gör i klassrummet, utförs på bästa sätt? Med bästa sätt menar jag att det jag gör underlättar för eleverna att nå de uppsatta målen. Jag har åtskilliga gånger diskuterat frågan med kolleger och någon slags sammanfattning av svaren är – ”vi gör väl så bra vi kan och vet utifrån de förutsättningar som är rådande”.

Sällan, alltför sällan, har svaren innehållit hänvisningar till forskning. Oftare hänvisas till beprövad erfarenhet men när man borrar i det begreppet blir det ibland lite känsligt. Vad är beprövad erfarenhet och vems beprövade erfarenhet hänvisar vi till? Ibland kokar diskussionen ner till att det är min beprövade erfarenhet eller min kollegas eller någon annan kollegas beprövade erfarenhet vi beskriver, sällan en gemensam beprövad erfarenhet.

Är detta ett problem? När jag gick lärarutbildningen var en stor del av tiden lagd på metodik. Skickliga och erfarna lärare, ofta läromedelsförfattare, gav beprövad erfarenhet till lärarstudenterna. Under ett antal år kunde en metodiklärare ge sin beprövade erfarenhet till tusentals lärarstudenter och på ett sätt kunde väl resultatet av denna metodikspridning beskrivas som någon form av gemensam beprövad erfarenhet.

När lärarutbildningen mer och mer akademiserades hade jag en förhoppning att forskning om vad vi gör i klassrummen skulle ge större förutsättningar för att svara på min inledande fråga. Tyvärr kan man väl inte påstå att det har blivit så. Frågan är om det är möjligt att dokumentera beprövad erfarenhet. Hur ska man samla ihop den beprövade erfarenheten, hur ska man värdera den och var finns den ”mest” eller ”bäst” beprövade erfarenheten? Lärarstiftelsen har resurser om någon kan tänka sig att åta sig uppgiften.