I rörelsen vilar tanken

Alla som känner till skolans värld vet att de första veckorna på höstterminen är HYSTERISKA. Man kommer in till jobbet, lugn och fin efter semester och sommarlov, bläddrar kontrollerat bland scheman, styrdokument och planeringsdokument och samtalar med alla i tur och ordning.

Sen plötsligt har tempot accelererat utan förvarning, famnen fylls av frågor utan svar och listan på allt som skulle varit gjort växer exponentiellt. Hur gick det till? Varje år samma sak.
Efter en av dessa dagar vacklade jag hem, gråtfärdig av trötthet, med en överhettad hjärna och med en känsla av att vara komplett otillräcklig.

– Nu får du gå med på en promenad, och tycka synd om mig så jag får gråta ut klagade jag till min man. Eller så åker joggingskorna på och det blir en hård springtur, även om det inte känns lockande alls!

Ta du en springtur, säger min kloka man som känner mig väl. Fem kilometer senare, med svetten drypande längs pannan kommer en helt annan kvinna in genom dörren. Det är så påtagligt så det nästan är skrattretande. Alla frågor och olösta ärenden finns kvar, men har sjunkit undan och hjärnan känns lätt och sval, syresatt och rensad på alla onödiga stresskänslor. Vi vet att rörelse och träning är så bra och får oss att tänka bättre. Mycket forskning har senaste åren visat att fysisk ansträngning påverkar hjärnan positivt.

Rörelse på olika sätt är fundamentalt inom kulturskolans konstuttryck. Särskilt dansen förstås, som använder kroppen som instrument. Det händer något inom oss när vi uttrycker oss. Det är viktigt för alla, men särskilt för de många unga tjejer som riskera psykisk ohälsa. ”Dansa utan krav”, är ett koncept framtaget av Anna Duberg, och är baserat på forskning. Här används danslust och rörelseglädje för kravlöst få igång fysisk ansträngning och kreativt skapande. En av våra pedagoger berättar så här om en elev: ”Hon stod där, pressad mot väggen, i ett förtvivlat försök att smälta in i tapeten, och nu, – nu tar hon plats, utan att tveka och dansen bär henne!”

Av allt viktigt vi gör på kulturskolan, är detta något av det viktigaste.