Det sista vi stänger

”Skolan ska vara det sista vi stänger och det första vi öppnar”
De orden yttrades av utbildningsminister Anna Ekström inför höstterminen 2021, drygt ett och ett halvt år in i coronapandemin. Orden har upprepats av den nytillträdde skolministern Lina Axelsson-Kihlblom i januari i år.

Jag tycker att det är starka ord som på ett nästan vackert sätt sammanfattar hur otroligt viktig skolan är för eleverna.
Sveriges beslut att göra allt för att hålla skolorna öppna under pandemin har varit omdiskuterat men idag försöker de allra flesta av världens länder att hålla skolorna öppna när nya restriktioner eller rekommendationer beslutas. Allvarliga konsekvenser som sämre psykisk hälsa och kunskapstapp har konstaterats på många håll i världen.
Men vad kommer vi att lära av pandemin i skolans värld?
Längst fram i frontlinjen står lärare och annan skolpersonal som ska se till att öppethållandet också fyller sin livsviktiga uppgift. Många med en högst förståelig oro för smittspridningen.
De får starka uppmaningar att hålla avstånd och undvika trängsel.
Enkla råd men som ofta kraschlandar i en bister verklighet. I botten handlar det om lokaler. Lokaler som inte räcker till för antalet elever, korridorer och andra utrymmen som är för trånga, lokaler som ofta är dåligt ventilerade. Larmrapporter om de här förhållandena har duggat tätt, även långt före pandemin.

Inte så mycket har hänt, men pandemin har satt frågan i ny blixtbelysning.
Kanske vågar vi hoppas att omikron ska bli den sista virusvarianten som orsakar olika typer av restriktioner. Omikron som är det grekiska alfabetets femtonde bokstav. (Det har dock bara funnits 13 virusvarianter men en bokstav har samma namn som den kinesiske presidenten och en uttalats som engelskans ”new” så därför har de hoppats över.) Vi hoppas så att skolan kan återgå till en mer normal situation. Men vågar vi också tro på att arbetet för att vara bättre förberedd för en eventuell kommande ny pandemi får fart? En stor del av det bör handla om något så vardagligt som lokaler. Så att lärare inte i samma utsträckning ska behöva känna den oro som finns på många håll idag.
Så att orden om att skolan är det sista vi stänger och första vi öppnar behåller sin giltighet.

Detta är Håkans tredje och sista blogginlägg för den här gången.
Du kan läsa alla hans inlägg här