Skoldebattens generaliseringar

”Man håller upp en bild tagen med förstoringsglas och hävdar att det handlar om ett flygfoto. Och blir trodd”

Den norska författaren Anne Holts ord har fastnat i mitt huvud och jag tycker att jag ofta får anledning att återkomma till dem.
Inte minst i skoldebatten

Lätt att generalisera
Visst är det lätt att generalisera och jag gör det säkert själv ibland. Men jag har ändå svårt för generaliseringar, när man slår fast hur saker är utifrån ett ganska smalt perspektiv. Det förekommer alltför ofta också i skoldebatten idag,
Liberalernas agerande är ett exempel. Ta av kepsen, förbjud mobiltelefoner, tio-årig grundskola och allmänt hårdare tag för ordning och reda är sådant som funnits på deras agenda. Det har också lett till att andra politiker och även media ofta lyft fram L som duktiga på skolfrågor.

Men Liberalerna får ursäkta. Jag tror att om budskapen från Lars Leijonborg, Jan Björklund och numera Nyamko Sabuni innehållit något som lärare över landet uppfattat som huvudet på spiken så tror jag knappast att partiet balanserat på riksdagens spärrlinje, nu tyder ju mycket på att de till och med åker ur.

Jag tror att det har en del att göra med Anne Holts ord i inledningen här. De lyfter ett begränsat problem men förstorar det så att det låter som det gäller allt och alla i skolans värld.

Lärare som elev, elev som lärare
Jag tror att de, liksom alla andra partier, i stället ska sträcka ut sina känselspröt mot professionen därute. Inte bara sätta upp fingret i luften och försöka hitta de väljare som tror att det finns enkla lösningar på alla problem.
I somras hade jag förmånen att få vara kursledare för Lärare skriver. 14 lärare (och ett par rektorer) från hela landet, samlades en vecka på Biskops Arnö folkhögskola för att förkovra sig i skrivandets konst. Jag hoppas de fick ut något av det men veckan blev också en ögon- och öron-öppnare för mig. Lärarna blev elever under en kursvecka. Samtidigt blev eleverna mina lärare.
Det här är som kompetensen finns, det är här det finns folk som vet de pratar om. Det blev ännu mer tydligt än tidigare för mig att det inte bara är politiker, som borde rikta sina känselspröt åt rätt håll. Det gäller även oss journalister. Vi måste också fånga upp lärarnas röster på ett bättre sätt.

Det är något som jag hoppas kunna ta med mig i min fortsätta gärning som utbildare av journalister bland annat.