Att resa bort och komma hem

Med detta inlägg avslutar Eva-Lis Sirén sina två bloggveckor på Lärarstiftelsens nystartade blogg

Man måste resa bort för att kunna komma hem. Mitt vuxna jag ser vad barnet inte såg. Jag växte upp i en bygd där sagor, berättelser, författare och kultur var självklara. Göran Tunström berättar om platsen, gården och människorna där jag växte upp. Selma Lagerlöfs Mårbacka och guidning av turister runt i Fryksdalen och på Lövens långa sjö var mina sommarjobb. Jag berättade om björnen på Gurlita klätt, prostinnesoffan, avrättningsön och hornsimpan. Luffarna, kyrkan och vägarna där jag sprang har blivit böcker.

Som vuxen vårdar du dina minnen och de är dina och ingen annans. Minnet är en selektiv vän. Jag kör över bron och svänger upp mot kyrkan. Det fanns en särskild bänk däruppe där jag ofta satt och läste. Allt från Astrid Lindgren, Fem-böckerna till Jules Verne. Sunne bibliotek var mitt andra hem. Av kärlek till böckerna tog jag rälsbussen till Hjalmar Anderssons bokhandel Karlstad för att köpa de nyutkomna Tolkienböckerna när Håkanssons bokhandel i Sunne la ner.

Jag samtalar med min syster Kjerstin och hör om nya lässatsningar i Sunne. ”Läsa äger” är själva ledordet för Sunnes lärare och elever. Inget kan glädja mig mera.

Jag kör min nästan 90-åriga mor från sjukhuset i Karlstad. När vi kommer hem tar hon genast fram Fryksdalbygden och läser den från början till slut. Berättar för mig om det kommunalpolitiska läget. Hennes sinne är glasklart. Hon får boken ”Där kräftorna sjunger” av mig. Den kommer hon att läsa ut på mindre än två dagar.

Mina föräldrar var båda storläsare. Jag läste för mina barn. Jag läser för barnbarn och bonusbarnbarn – inlevelsefullt och gärna. Nog behöver de berättelserna, samhörigheten, att stanna upp en stund och resa i fantasin. Alla barn behöver det. Läsning öppnar världen.