Läsande gemenskap i ett läsvänligt land

Lärare och tidigare läsambassadör Anne-Marie Körling kommer att skriva i Lärarstiftelsens blogg under de kommande två veckorna.

– Om du får välja vad du vill läsa, vad väljer du då? frågar jag en elev i årskurs fem.
– Då väljer jag att inte läsa, svarar eleven.

Läsintresset minskar hos tonåringarna visar flera undersökningar. Ett ointresse som också kryper ner i åldrarna. Den så kallade bokslukare, det vill säga den elvaåring som slukade bok efter bok, syns försvunnen. Det finns så mycket annat som konkurrerar om tiden. Att läsa tar för lång tid helt enkelt.

Det barn och unga vill göra handlar om en slags gemenskap som de får genom populära appar. De härmar danser, de studerar andra, de lär sig om ekvationer på andra platser än i skolan. Det är korta och rappa inlägg som lockar. Men det som också engagerar är att man gör saker tillsammans. I skolan där jag arbetar ser jag elever dansa kollektiv till något de ser andra göra. Det är både roligt och engagerande. Att sitta ensam över en bok är inte lika lockande. Men när eleverna får tid att läsa kan de få upptäcka att boken lockar dem in i äventyret. Då lutar de sig mot sin kompis för att berätta något om det de har läst eller något som fått dem att bli känslomässigt engagerade. Det småpratas om händelsen i boken. Läsandet blir en del av den sociala dimensionen. Vi berättar, beskriver och förklarar något ur boken.

Då det kommer till den sociala aspekten av läsandet behöver vi fler läsare runt barn. De ser att vi läser och de hör oss prata om böckerna. En författare berättade att under middagen brukade han och hans fru prata om det de läst under dagen och det smittade av sig på barnen. De fick lyssna till läsarnas berättelser. En pappa avsatte lästid tillsammans med sin tonåring. De låg i varsin soffa, intill varandra, och läste ur varsin bok under en halvtimme. När lästiden var berättade de för varandra ur respektive bok. Denna gemenskap att läsa ihop en stund, vara tillsammans, och sedan växla lite tankar ur det lästa. En gemenskap som boken och läsarna behöver. Jag tänker att vi överger läsaren för snabbt, gör läsaren ensam. En elev berättar:

– Jag slutade läsa då en lärare sa:  ”Här sitter du ensam och läser”,  som om jag ville vara ensam?!

Överger vi läsaren?
I rapporten Generation Ekvation från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien syns en liten ljusning i läsfrågan och den är också kopplad till möjligheten att samtala om det vi läser. Pojkar påverkas positivt om de får prata om det de läser. Här kanske det finns en möjlighet till att bejaka läsandet. Det är den sociala aspekten av läsandet. Vi pratar innehåll och vi pratar om det vi tänker, känner och tror. Det skulle betyda att fortsatt läsande bejakas om vi gör den mer social och ser till att skapa gemenskap kring läsandet. Från högläsaren med det lilla barnet i knäet till skolbibliotekariens engagemang och gymnasieläraren som låter eleverna mötas kring samma bok. I ett läsvänligt land stärks gemenskapen med det böckerna har att berätta med det vi kan berätta för varandra.

I en skola som jag arbetade på syntes arbetet som skedde från mig som lärare samspela med den läsvänliga skolbibliotekarien. Eleverna lånade mängder av böcker. De läste och de uppmuntrades att läsa av de nya böckerna som presenterades på väl synliga hyllor. Då jag införde elevledda samtal där eleverna själva fick visa sina nylånade böcker, syntes intresset för läsningen väckas hos fler, de fick ju prata om boken de valt och varför. Elevernas läsval utbildade också mig. Jag fick syn på vilka böcker eleverna valde och varför. Det visade sig att böckerna de valde genererade gemenskap, lekar och aktiviteter. En del av boklånen var också direkt knutna till den högläsningsbok läraren nyss avslutat. Den sociala aspekten av boklånet var tydlig; Fröken har läst den! Böckerna genererade gemenskap, samtal och aktiviteter.

Vänlig betyder att man visar att man är positivt inställd och det är ett mellanmänskligt förhållningssätt. När det kommer till Lärarstiftelsens ”Ett läsvänligt land” handlar det om att mötas kring läsandet. Det är en mötesplats för många fler än för eleverna kring boken. Men den kan börja där.

Jag återkommer!
Anne-Marie Körling
Lärare och tidigare läsambassadör

Läs nästa inlägg här