Elever som hittar sin unika egenart i filmskapandet

En fras som har fastnat hos mig från läroplanen är att vi fritidspedagoger ska låta våra elever hitta sin unika egenart. Vad tusan menas med “unik egenart”? Sådant som man börjar gilla att göra och kanske har en fallenhet för, tänker jag rent fritidshemsmässigt. Då måste man få prova på många olika saker i verksamheten. Eller hur?

Kopplar man sedan den unika egenarten till narrativt filmskapande, som jag sysslar en hel del med i min profession, så finns det väldigt många arbetsuppgifter i filmteamet där eleverna kan komma till sin rätt. Alla elever har olika styrkor. Någon glänser kanske i en galen biroll utklädd i peruk och lösmustasch, medan någon annan briljerar i bakomteamet när hen sköter ljussättningen eller manövrerar en klassisk videokamera. Den som gillar att läsa högt och har koll på detaljer och repliker blir en utmärkt scripta, med manuspärmen i högsta hugg.

Det här läsåret har jag och mitt Zellinder productions tre berättande filmer i pipelinen tillsammans med eleverna på de båda Antonskolorna där jag har nöjet att tjänstgöra. På Storfritids Blekedamm ska vi få till kuppfilmen “Glassfabrikens hemlighet” lagom till fritidshemmens dag i maj, då det blir sedvanlig popcornpremiär i matsalen. Men först och främst måste manuset med numrerade scener bli klart och rekvisitan tillverkas i förproduktionen. (Hoppas ungarna tar med sig ännu fler tomma men färgglada glasskartonger till vår nystädade filmstudio i källaren.)

Treor, fyror och femmor har alltså möjlighet att vara med i den kreativa filmprocessen. De äldre mer erfarna eleverna brukar i Vygotskijs anda få med sig de yngre och pusha in dem i nästa utvecklingszon när det gäller hur en filminspelning går till. Stegvis blir medlemmarna i de olika filmteamen vassare och vassare och mer självständiga i konsten att göra film. Sannerligen en spännande process.

De andra två filmprojekten då? Det är klassfilmerna ”De infekterade: Kapitel 3” (zombierysare med 6Ö) och en ännu odöpt skräckkomedi med 4B. Jag brukar sätta en ramberättelse som eleverna sedan får vidareutveckla genom att skriva utvalda scener och repliker. Man behöver ha en plan för intrigens stora drag innan man börjar filma. Sedan bör det finnas utrymme för improvisationer. Det ger filmen liv.

Samarbetet i filmteamet är a och o. Alla måste fokusera och sköta just sitt filmjobb (och inget annat). Dessutom är barnens idéer superviktiga. En visuellt begåvad pojke gjorde flera detaljrika storyboards till en av kortfilmerna. De rutorna ska vi så klart dra nytta av när filmningen drar igång.

Som fritidslärare gäller det att ha radarn påkopplad så alla elever hittar sin unika egenart. Eller i alla fall får erbjudandet. Vill du inte vara skådespelare och synas i bild? Det är lugnt. Kanske kan du hjälpa mig att redigera en scen i klippdatorn istället?