Tillbaka i verkligheten

Maria Rönn, styrelseledamot i Lärarstiftelsen och vice förbundsordförande i Lärarförbundet, är stiftelsens bloggare under två veckor.

Idag återkom jag till min lärartjänst på Söderslättsgymnasiet, där jag för många år sedan fick min första läraranställning som nyexaminerad gymnasielärare i svenska och historia. Det var ett vikariat i några klasser vars ordinarie lärare blivit sjuk. Nu är jag tillbaka där allt började, som legitimerad lärare med både yrkeserfarenhet och erfarenhet som fackligt förtroendevald på alla nivåer i Lärarförbundet med mig.

Så mycket är sig likt, men så väldigt mycket är också olikt. Att arbetsbelastningen har ökat, och i resursbristens spår även den skadliga samvetsstressen, är kanske det mest påtagliga och det som många lärare vittnar om. Men utöver det reflekterar jag också över de sjumilakliv som den digitala utvecklingen har tagit sedan jag började min lärarbana. Jag minns vad vi svensklärare hade högt på önskelistan då, vid milleniets början – en egen datorsal endast för svenskämnet! Det vore väl drömmen att ha tillgång till datorer närhelst skrivande skulle tränas och vår fantasi kunde inte ta oss längre än till just en egen datorsal. Idag har eleverna varsin dator och en stor del av undervisningen sker i Classroom och på Meet. Ja, faktiskt all min undervisning nu till att börja med, eftersom vi inte har närundervisning just nu pga pandemin.

Kompetensutvecklingen har också förändrats. I början av mitt lärarliv var ämnesdjup och ämnesfortbildning närmast bannlysta ord på min skola. Här skulle vi drillas i laget och det gemensamma. Det som hörde till det egna ämnet skulle man helst hålla för sig själv. Sedan dess har vi åter fått större möjlighet till ämnesfokus. Nu väntar förhoppningsvis professionsprogrammet runt nästa dörr, som rätt utformat kan ge oss lärare möjlighet till påfyllning och utveckling genom hela yrkeslivet.
Det har snart gått 20 år sedan jag höll min första lektion som nyutbildad lärare och ungefär lika lång tid återstår tills jag är i pensionsåldern. Jag ser verkligen fram mot andra halvlek!