Lärarblivandet i fokus

Efter att i mitt förra inlägg kort ha beskrivit den vision som lärarutbildningen vid Karlstads universitet har tagit fram tänkte jag fortsätta att berätta om vårt arbete på ett mer konkret plan. De områden jag i det följande tar upp är sådana som i stort sett alla lärosäten arbetar med, fastän på delvis olika sätt.

Hos oss har vi valt att ta fram en tydlig vision och strategi, som i sig bygger på universitetets övergripande dito. Vi har så att säga transformerat det övergripande till lärarutbildningen och anpassat det efter de specifika behov våra utbildningar har.

Organisation
Det finns två fakulteter vid vårt lärosäte, dels den humanistiska-samhällsvetenskapliga fakulteten (HS), dels den som är orienterad mot hälsa-natur-teknik (HNT). Båda fakulteterna leds av varsin dekan och fakultetsnämnd. Lärarutbildningen hos oss har inte någon egen fakultet, utan är uppbyggd som en matrisorganisation med en egen dekan och nämnd (lärarutbildningsnämnden, LUN). Man skulle kunna säga att vi ”går på tvärs” över hela universitetet och samarbetar med fakulteterna och deras underavdelningar, det vill säga institutionerna. LUN ”köper in” kompetens från de båda fakulteternas olika ämnen, som går in och undervisar i lärarutbildningarna. LUN har det övergripande kvalitetsansvaret, fattar beslut om utbildningsplatser och utbildningsutbud samt ansvarar för en budget som fördelas till lärarutbildningsinriktad forskning.

Lärarutbildningen vid vårt lärosäte är stor och vi har många olika inriktningar. Det är alltså sammantaget många personer och verksamheter som på olika sätt är involverade i lärarutbildningarna. Därför är det extra viktigt att ha en gemensam linje att följa och en gemensam vision att sträva mot.

En viktig del i allt vårt arbete är att studenterna är representerade i alla grupperingar och att de får komma till tals. Det är ju de som går utbildningen som bäst kan uttala sig om studenternas situation, vad de tycker behöver utvecklas inom utbildningen osv. Deras engagemang och synpunkter har varit oerhört värdefullt i framtagandet av våra strategiska och styrande dokument.

I mitt förra inlägg berättade jag om vår vision, och i detta inlägg och i de två kommande tänkte jag presentera vår värdegrund. Den säger mycket om hur vi tänker om lärarutbildningen idag och framåt. Värdegrunden består av tre olika delar och här kan ni läsa om den första.

Stark växelverkan mellan teori och praktik för att bygga yrkesidentiteten
Något som vi har märkt är vikten av att våra lärarstudenter redan tidigt i utbildningen får en yrkesidentitet och ett engagemang för yrkesrollen. De behöver få känna att det är förskollärare eller lärare de utbildas till, och därmed både få förståelse för och känna samhörighet med den yrkesgrupp de kommer att ingå i. För detta krävs att vi på lärarutbildningen kan koppla samman teori och praktik på ett tydligt sätt, som bidrar till att studenterna får med sig den kunskap de behöver. Redan från början är vi dock tydliga med att vissa delar av läraryrket är omöjliga att ”lära ut”, eftersom de kommer under yrkeslivet och med den beprövade erfarenheten.

Vi vill alltså att lärarblivandet ska vara i fokus redan från start och sedan successivt förstärkas under utbildningens gång. Oavsett om man går en lärarutbildning som inleds med kurser inom den utbildningsvetenskapliga kärnan eller om man går ämneslärarutbildningen och startar med en termin inom sitt ämnesområde, är det viktigt att yrkesidentiteten får växa fram redan från början. Detta är något som våra programledare tillsammans med kursledare och lärare i programmen ständigt arbetar med att vidareutveckla.

Kopplingen mellan teori och praktik är kanske den största utmaningen för oss på lärarutbildningen att förmedla och för studenterna att ta till sig. Föreläsningar, seminarier och litteratur ger den teoretiskt kunskapsmässiga basen, men hur den sedan konkretiseras ute på förskolor och skolor är inte alltid lätt för studenterna att se, kanske inte ens under den verksamhetsförlagda utbildningen. Hur teori omsätts i praktik, och hur praktiken kan vara utgångspunkt för teorin är återkommande frågeställningar genom utbildningarna.

Arbetsintegrerat program
För några år sedan startade vi ett arbetsintegrerat grundlärarprogram, där studenterna samtidigt som de studerar på 75 % även arbetar ute i en skola på 50 % med lön. Denna utbildningsvariant startades i samarbete med flera kommuner, där studenterna fick anställning. Under förutsättning att studierna fullföljs är studenterna garanterade en anställning inom kommunen efter examen. Här finns en fantastisk möjlighet för studenterna att direkt kunna omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken, och såväl studenter som rektorer och lärare vittnar om hur väl detta fungerar. Vi har bedrivit följeforskning som efter ett flertal intervjuer har kunnat visa att många studenter lättare ser sambandet mellan teori och praktik. Det är tufft att studera och jobba i en omfattning som är mer än heltid, men samtidigt kan man se att det finns många andra vinster för studenterna. Vi har haft detta program under ett par år, och nu hösten -21 har vi just startat upp ett arbetsintegrerat förskollärarprogram.

Lärarbristen är påtaglig och vi behöver utbilda fler lärare. Arbetsintegrerade program är ett komplement till de andra utbildningarna som vi erbjuder. Det passar vissa studenter, medan andra föredrar de reguljära varianterna. Helt klart är ändå att de arbetsintegrerade programmen ligger i tiden och säkerligen är här för att stanna under överskådlig tid, just för att det finns så många fördelar. För kommunernas del innebär det ju dessutom en god rekryteringsbas.

Värmlandsmodellen
För att ge våra studenter en närmare koppling till förskollärar- och läraryrket använder vi oss av den så kallade Värmlandsmodellen, som går ut på att verksamma pedagoger kan komma till universitetet och undervisa på befintliga lärarutbildningskurser. Det kan handla om allt ifrån enstaka workshops till delade tjänster på en omfattning upp till halvtid. Gemensamt är att rekryteringen av dessa lärare sker genom RUC, Regionalt utvecklingscentrum, i samarbete med skolchefsgruppen och skolhuvudmännen. Samtidigt som studenterna får träffa lärare från fältet får lärarna själva kompetensutveckling genom att undervisa på universitetet.

I kurserna på universitetet har vi kravet att minst 50 % av undervisande lärare ska vara disputerade, vilket föranleder att vissa lärarutbildare har gedigen utbildning i sina ämnen men saknar egen lärarutbildning och/eller erfarenhet från skolan. Innan pandemin tvingade oss att pausa testade vi ett projekt där lektorer på kompetensutvecklingstid en dag i veckan under ett läsår fick följa en klass i grundskolan. Parallellt med detta arrangerades seminarier på universitetet en gång i månaden, där deltagarna fick diskutera sina erfarenheter utifrån olika teman tillsammans med både forskare och yrkeskunniga.

Många uttalade sig positivt om projektet och vi hoppas på en fortsättning framöver. Detta är något som stärker kompetensen hos vår undervisande personal och som i förlängningen kommer studenterna till del, eftersom det i hög grad gynnar kopplingen mellan teori och praktik. Utöver det bidrar våra lektorer med kompetens ute i skolan, och inspirerar förhoppningsvis barnen de möter genom att berätta om sin forskning och om universitetet. Det finns också flera exempel på forskningsprojekt som startats av våra lektorer i samarbete med de skolor som de praktiserat på.

Vi har många idéer om hur vi kan fortsätta att utveckla detta viktiga område med kopplingen mellan teori och praktik, inte minst i ljuset av att vi vill att studenterna ska få med sig så mycket som möjligt när de tar sin examen.

Läs tidigare inlägg