Åsikter och insikter

Alla har åsikter om skolan, det kryllar av självutnämnda experter. Politiker, opinionsbildare och självklart vårdnadshavare. Via sig själva eller via sina organisationer eller andra slag av grupperingar fylls media av mer eller mindre tvärsäkra uttalanden och debattinlägg om skolan.

Alla får naturligtvis ha sina åsikter och vädra dem offentligt, även om det skaver för mig att den grupp som vet och kan bäst; lärare och övrig personal är de som ofta har det minsta utrymmet.

Det är i och för sig  inte så konstigt att så många tycker och tänker kring skolan, alla har ju en relation till den.
Det som formar tänkandet kring skolan är nog i de flesta fall att man utgår från den egna skoltiden.
Här uppstår ett litet problem, det är lätt att minnet filar bort en del skavanker och ger en förskönad bild av skoltiden (eller tvärtom men det är nog inte lika vanligt) och leder till synpunkter som är mer känslostyrda än faktabaserade.

Jag slogs av den här tanken när jag för ett antal år sedan återvände till hemstaden Sundsvall och besökte travbanan Bergsåker och V75, ett evenemang som samlar mycket folk. Jag hade med mig min son, då runt fyra år gammal, och bar honom på mina axlar större delen av tiden. Det var nog ett faktum som gjorde att många gamla kamrater från skoltiden kom fram och hejade nu och då under dagens lopp. Vi tog ett lite snack om gamla skolminnen, om roliga eller hemska situationer och om olika lärare. De samtalen hade en sak gemensamt. Händelserna hade inträffat men de kom i helt olika versioner. Samma situation men inblandade parter minns den olika.

Var och en av oss har säkert under livets gång berättat för andra om de här episoderna, men de som lyssnat har fått olika versioner. Vilken position hade du i gruppen, vilken roll spelade du i grundhistorien och så vidare speglar hur du minns det som hänt. Så de som säger: ”Så var det i skolan på min tid” ger jag inte mycket för.

Finns något att lära här? Jag kanske att man ska titta på fakta, vad har fungerat eller inte fungerat, och lyssna på den erfarenhetsmassa som finns hos den idag verksamma professionen när man gör förändringar i skolan.
Så kan vi andra sitta därhemma i fåtöljen och säga ”på min tid fick vi minsann…”, eller ”visst fanns det våld då också men vi slog ut tänderna på varandra på ett schysst och ärligt sätt….”

Vi kan sitta där men vi ska inte styra skolpolitiken