Läsårets omfattning – en historisk tillbakablick till tiden före 1970

När vi nu närmar oss jul så är det nog många som längtar efter jullovet. Men hur länge har vi haft jullov i Sverige och när fick vi egentligen de lärotider i skolan som vi har idag?

Går man tillbaka genom historien kan man se att det här med skolans terminstider inte varit någon självklarhet, utan att det skett stora förändringar samtidigt som det funnits gott om lokala variationer. Det faktum att vi före 1962 inte hade en gemensam skolform för alla elever gör också att skoltidernas historia måste beskrivas i två spår – ett för den lärda skolan som under 1600- och 1700-talet inkluderade trivialskola och gymnasium för att under 1800-talet utvecklas till läroverk och ett för den folkundervisning som från och med 1842 kom att bedrivas inom folkskolan.

Den första regleringen av skoltiderna i den lärda skolan gjordes i 1611 års skolordning där det nämns att skolan skulle upplösas fyra gånger om året. Detta skulle ske vid jul, påsk, midsommar och i slutet av september (Mickelsmäss). Hur länge lärjungarna i trivialskolan och vid gymnasium skulle vara lediga framgår inte, men med största sannolikhet rörde det sig om 16 veckors ledighet och 36 veckor studier om året. Den undervisningsfria tiden innebar dock inte ledighet, utan under ferierna skulle lärjungarna ägna sig åt sockengång, vilket innebar att de gav sig ut på vandring i socknarna runt staden för att sjunga och tigga för sitt uppehälle.

Att lovtiderna var starkt kopplade till sockengången märks i att när ferieperioden minskades till nio veckor år 1620 (med två veckors ledighet vid jul respektive påsk, en vecka vid pingst samt hela rötmånaden) så gjordes det med argumentet att sockengången inte fick störa lärjungarnas studier.

Skolschema. Illustrationer av Aina Stenberg.
Kunskap är makt! Schema för: ’Anna Eriksson Sunnanbyn kl. III’
Dalarnas museum (CC-BY)

I samband med 1649 års skolordning förändrades skoltiderna igen och man fick två längre ferieperioder med en månads ledighet runt jul och en under sommaren (utökades till sex veckorsperioder 1693), vilket gör att man nu börjar se konturerna av ett skolår med två terminer.

En än tydligare terminsstruktur infördes genom 1724 års skolordning där det fastslogs att sommarferierna skulle ta sin början från Johanni och sluta med Bartolomei (24/6–24/8) och vinterferierna skulle infalla mellan Lucia och Kyndelsmässa (13/2–2/2). Därutöver skulle lärjungarna även ha lov ungefär en och en halv vecka vid påsk och pingst.

Att den lärda skolan på detta sätt fick fastslagna terminstider innebar dock inte att de följdes överallt i landet. Lärjungar som flyttade hemifrån när de skulle börja skolan blev många gånger tvungna att lämna skolan innan terminen var slut eftersom de inte längre hade någon mat kvar och det var även vanligt att man inte kom direkt när terminen började om det var så att lärjungarna behövdes i arbete hemmavid.

Ser man till de nya skolordningar som kom under 1800-talet kan man se att läsåret gick från 36-37 veckor i början av 1800-talet till en minskning till 32 veckor 1820 för att sedan på 1850-talet öka till 36 veckor igen. Dessa förändringar spelade dock i praktiken mindre roll eftersom det under 1800-talet fortfarande fanns stora variationer mellan olika skolor.

Detta innebär att det var först under 1900-talet som läroverken fick en mer sammanhållen terminsstruktur med ett läsår om 38 veckor och ett sommarlov om 11 veckor (från början av juni till första vardagen i september), ett jullov på tre veckor, sju dagars påsklov samt fyra dagar pingstlov. År 1937 ändrades dock dessa lovtider genom att några av dagarna från påsk- och pingstloven flyttades till februari för att skapa ett vårvinterlov. Detta lov ska ha införts av medicinska skäl för att hindra smittspridningen av luftvägsinfektioner. Från 1940 omtalas detta lov också som kokslov då det innebar att skolorna kunde vara stängda när vintern var som kallast för att spara på det kol som användes för uppvärmning.

När det kommer till folkskolans terminstider fanns det inget fastslaget rörande detta i 1842 års folkskolestadga, utan det var först med 1878 års normalplan som det bestämdes att småskolan skulle omfatta 34–36 veckor och den egentliga folkskolan 30–34 veckor. Innan dess var det stora variationer med lärotider från 5–6 månader om året upp till 10 månader och undervisning kunde vara uppdelad i två till fyra terminer. Det var heller inte bestämt hur dessa veckor skulle vara fördelade, men mot slutet av 1800-talet blev det allt vanligare med att man delade upp läsåret i två terminer.

I folkskolans fall fick man mer enhetliga skoltider genom 1919 års undervisningsplan, men det blev först från och med läsåret 1942/1943 som det bestämdes att skolåret skulle omfatta 36 veckor och fyra dagar. Dessförinnan hade skolåret skiftat mellan drygt 34 veckor och 39 veckor. I samband med 1958 års skollag slogs det fast att den årliga lästiden skulle omfatta 39 veckor som skulle fördelas på två terminer. Därutöver skulle eleverna ha 14 lovdagar under terminstid och det kunde även förekomma upp till fem lediga dagar i samband med lärarnas fortbildning och planering (så kallade studiedagar).

Som ett resultat av 1958 års skollag försvann också på många håll det så kallade potatislovet som hade legat under hösten för att ge eleverna möjlighet att hjälpa till med potatisskörden. Detta lov har idag ersatts av höstlovet, även kallat läslov, som vanligtvis infaller inför allhelgonahelgen. På liknande sätt kom också kokslovet att med tiden istället benämnas sportlovet.

Denna text bygger till stora delar på Skolarbetstidsutredningens Skolans arbetstider: betänkande (Stockholm 1967).