Lärarorganisationens idé idag

Med detta inlägg avslutar Ann-Charlotte Eriksson sin tid på bloggen, för den här gången.

När de fem stolta lärarna träffades i Vekerum, diskuterade de sannolikt pedagogiska och metodiska spörsmål liksom kravet på en skola för alla och folkbildning. År 1842 kom folkskolestadgan som innebar att alla barn blev skolpliktiga. Alla skulle kunna räkna och skriva. En lärare kunde ha ansvar för över 100 elever samtidigt. En lärare fick dessutom ta uppdrag utanför skolan för att kunna försörja sig. Det var bara män som fick bli lärare. Senare kom småskolan (folkskolans år 1-2) och då fick även kvinnor bli lärare. Det fanns mycket för en lärarförening att försöka påverka.

Genom historien har lärarföreningar bidragit till både skolans utveckling och förbättringar för lärare. Lärarföreningar har, liksom andra fackförbund och folkrörelser som bildades runt sekelskiftet 1900, starkt bidragit till en förändring av samhället utifrån grundsynen om allas lika värde, demokrati, förbättrade arbetsvillkor och högre lön samt framväxten av en välfärdsstat. Det är stora och viktiga samhällsförändringar.

Man talar om att organisationerna kunde bildas och locka till medlemskap och engagemang för att det fanns ett tomrum att fylla. Ett viktigt samhällsuppdrag att utföra. Många förbättringar har alltså kommit till stånd för Sveriges lärare, tack vare våra föregångares förmåga att skapa förtroende och engagemang för idén.

Vad är nu betydelsefullt att fortsätta kämpa för? Vilket tomrum i dagens samhälle tycker du behöver fyllas? En intressant och viktig fråga att ställa. Hur kan lärare idag tillsammans påverka och skapa den framtid vi vill ha? Idén om en likvärdig utbildning för alla elever med hög kvalitet, där lärarna är en stolt profession samlad i en stark organisation, som driver lärarnas villkors- och yrkesfrågor, är i grunden densamma som för lärarna i Vekerum. Självklart uttrycks idén helt annorlunda idag. Utifrån idén finns en möjlighet att fylla ett nytt tomrum och påverka framtiden!

Hoppfullt, men det behöver fortsätta att diskuteras, vilket tomrum som skall fyllas och jag tror att det är bråttom.