Barnkunskap – ett skolämne som försvann

Den som gick i skolan under 1980-talet kommer säkert ihåg att man i nionde klass fick ett nytt skolämne – barnkunskap. Eleverna fick då lära sig att byta blöjor och annat som handlade om spädbarn. Men hur uppstod detta ämne och varför försvann det?

Barnkunskap blev ett ämne i grundskolan från och med Lgr 69, men det finns en lång tradition av undervisning i att ta hand om barn i svensk skola. Redan i och med att fortsättningsskolan fick en egen stadga 1918 (se artikeln Fortsättningsskolan – en skola för att lära arbetares barn arbeta) ingick spädbarnsvård och kunskap om spädbarnskost i kursplanen för de flickor som läste inriktningar mot husligt arbete och i samband med andra världskriget fördes fram förslag om att flickor skulle läsa barnavård för att i händelse av krig kunna ta hand om barn.

År 1942. 1842–1942 Skolan 100 år. Folkskolans jubileumsutställning. Länsmuseet Gävleborg (PDM)

Från och med Lgr 62 blev undervisning i barnavård obligatorisk med 10 timmar för alla elever och möjlighet till ytterligare undervisning inom ramen för hemkunskap samt för de som valde hushållsteknisk linje i nionde klass. Målet med den obligatoriska undervisningen var att ge eleverna kunskaper som framtida föräldrar och att väcka intresset för att ta hand om barn. Själva undervisningen skulle ta upp frågor om barns miljö, hem, föräldrar och syskon samt spädbarns och småbarns utveckling och vård. Vidare skulle undervisningen också ta upp barns kost och risker för olycksfall. Därutöver nämndes även att vara barnvakt som ett moment som undervisningen skulle behandla.

Med Lgr 69 infördes ämnet barnkunskap istället för barnavård. Det nya ämnet fick med 20 timmar dubbelt så stort utrymme jämfört med tidigare, men å andra sidan försvann möjligheten att få ytterligare undervisning genom att linjeindelningen i nionde klass försvann. I övrigt fanns det dock stora likheter mellan barnavård och barnkunskap även om det nya ämnet verkar ha haft ett större fokus på barns utveckling samtidigt som man nu också skulle ta upp frågor rörande avvikande beteenden och olika handikapp.

I samband med införandet av Lgr 80 fördubblades återigen den undervisningstid som skulle ägnas åt barnkunskap och nu omfattade ämnet en stadieveckotimme. I övrigt var innehållet i undervisningen sig likt även om man nu inte uttryckligen nämnde att ämnet skulle förbereda för elevernas framtida föräldraroll. Vidare lyftes också könsroller och jämställdhet fram samtidigt som ämnet även skulle behandla invandrarfamiljers situation.

Vid införandet av Lpo 94 fördes en diskussion om en större omstöpning av barnkunskapsämnet genom att i dess ställe införa ämnet barn och ungdomskunskap. Enligt förslaget skulle det nya ämnet få 50 timmar och det skulle istället för att lära eleverna barnavård få ett tydligare fokus på att få eleverna att förstå sin egen situation som ungdomar. Detta skulle ske genom att ämnet utöver barns och ungdomars utveckling även föreslogs ta upp samlevnad och relationer samt identitet och kultur.

Som det skulle visa sig blev barn och ungdomskunskap inget nytt ämne 1994 och barnkunskap försvann också som ett obligatoriskt ämne i svensk skola. Bland de argument som fördes fram i samband med riksdagsdebatten kan nämnas svårigheterna att få lärare till ett ämne som hade så få timmar, särskilt som dessa lärare också behövdes inom gymnasieskolans barn och fritidsprogram. Istället framfördes att delar av det som skulle ha rymts inom barn och ungdomskunskap (exempelvis undervisningen i sex- och samlevnadsfrågor) var att betrakta som ämnesövergripande kunskapsområden och skulle tas upp inom andra ämnen.

Vad slutligen gäller barnkunskapsämnets försvinnande fanns det inga starka röster i början av 1990-talet som argumenterade för att grundskolans elever behövde förberedas för att bli föräldrar. Anledningen till detta skulle mycket väl kunna sökas i det faktum att medelåldern hos barnaföderskor stadigt stigit sedan 1970 och idag är medelåldern hos förstagångsmödrar 30,4 år (SCB). Vidare har också förekomsten av tonårsmödrar nästintill försvunnit under samma period.

Texten bygger på:

1. 1980 års läroplan för grundskolan: inledning: mål och riktlinjer (Stockholm 1980)
2. Exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor (Stockholm 1919).
3. Läroplan för grundskolan 1 Allmän del, (Stockholm, 1969)
4. Läroplan för grundskolan (Stockholm 1962)
5. Läroplanskommittén, Kursplaner för grundskolan: slutbetänkande, (Stockholm 1993)
6. Läroplanskommittén, Skola för bildning: huvudbetänkande (Stockholm 1992)
7. Värntjänstutbildningssakkunniga, Betänkande och förslag angående värntjänstutbildning för skolungdom (Stockholm 1940)