Teater på gymnasiet – att hitta ett språk för kroppens kunskap
Avsnitt 8, 2023
HUR KAN LÄRARE I SKOLÄMNET TEATER sätta ord på den kunskap som finns i kroppen? Och vad gör man när man får syn på det här kunnandet? Är det bäst att fånga det i stunden, mitt i en scen, precis då det händer i klassrummet, eller är det bättre med återkoppling till eleven i efterhand?
Pernilla Ahlstrand är lektor vid Göteborgs universitet vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession. Hennes forskningstext ”Inte ett öga torrt – en studie rörande ämnesdidaktiska val i teaterundervisning” fokuserar på samspel och på interaktionen mellan lärare och elever.
– Där och då i undervisningssituationen när eleverna visar sitt kunnande, när läraren ger en återkoppling så kan man få fatt i ett ämnesdidaktiskt kunnande. Läraren kanske bara gör en rörelse eller kommer med en återkoppling till eleven: ”Bra, behåll det där”. Alltså, det är väldigt vagt vad som egentligen är bra eller vad som behöver utvecklas. Men om man stoppar där och tittar på det, både vad som händer i kropparna men även vad som sägs, så kan vi få fatt i det ämnesspecifika kunnandet, säger Pernilla Ahlstrand i poddavsnittet.
I SIN FORSKNINGSTEXT använder hon sig av två begrepp för återkoppling: stimulated recall och action recall. I stimulated recall använder man sig av exempelvis filmade situationer från klassrummet där man i efterhand tittar på undervisningen. I action recall så stoppar man mitt i stunden och frågar sig: Vad det är som händer just nu som funkar eller inte.
– Fördelen med stimulated recall är att man har mer tid på sig. Att i lugn och ro kunna minnas ett tillfälle och att samtala och reflektera djupare. Fördelen med action recall är att man där och då i situationen fångar ögonblicket, pratar om det och kan involvera eleverna direkt.
MÅLET ÄR ATT KUNNA ARTIKULERA det som brukar benämnas som en tyst kunskap eller en underförstådd kunskap.
– Som lärare är du så förtrogen med ditt ämne. När kunskapen tar sig uttryck i kroppen så är den svår att sätta ord på. Allt kanske vi inte kan sätta ord på men vi kan absolut hitta sätt att göra den mer artikulerbar, säger Pernilla Ahlstrand.
Att kunna identifiera ett ämnespecifikt kunnande handlar till stor del om mätbarhet, både för att eleverna ska få betyg men även relevant återkoppling.
– Vi behöver ha grunder för vad det är som vi faktiskt värderar. Därför behöver vi studier som undersöker kunnande. Detta gäller inte bara teater utan alla ämnen.
VILKA SLUTSATSER OCH KUNSKAPER har du fått genom din forskning som är viktiga att förmedla?
– Vinsten med den här typen av studier och med den här metoden är att bli medveten om hur mycket vi tar för givet. När vi är förtrogna med ett ämne så har vi det så förankrat i oss att vi tänker att det som jag pratar om nu, det förstår alla. Det är viktigt att påminnas om det. Vi behöver utveckla ett ämnesdidaktiskt språk för att kunna bli mer systematiska i undervisningen, så att det inte blir så random och godtyckligt när saker och ting händer i undervisningen, utan att vi kan jobba mer med en systematik. Men det handlar även om att bli medveten om de här återkopplingssituationerna är väldigt användbara lärtillfällen.
Pernilla Ahlstrand är lektor vid Göteborgs universitet vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession.
