Skolans beredskap var god – under kalla kriget

Efter andra världskriget blev skolan en del av totalförsvaret då skolans roll i det nya psykologiska försvaret skrevs fram tydligt under 1950-talet. Det kvardröjande krigshotet och det annalkande kalla kriget innebar att det krävdes fortsatt positiv inställning till försvaret och en hög försvarsvilja enligt statsmakten. Vägen dit gick bland annat gick via kunskaper om försvaret, förmågan att motstå fientlig propaganda och att enskilda medborgare kände samhörighet med hela samhället.

Beredskapspedagogik är ett begrepp som brukar användas när skola och försvar analyseras. Denna pedagogik innefattar tre delar, den första delen rör kunskaper om försvaret, den andra delen handlar om att skolan ska fostra eleverna till handlingskraftiga medborgare som kan agera vid en krissituation som krig och för det tredje handlar det om att skolan ska bidra till att eleverna känner samhörighet och solidaritet med samhället.

Tidigare svensk forskning har framförallt sett beredskapspedagogiken som något typiskt för skolan under andra världskriget. Men här ska nu några övergripande aspekter av detta kopplas till den svenska skolan under kalla kriget.

Samhällskunskap blev ett viktigt ämne i den demokratiska skolkonceptionen men ämnet fick också en central roll gällande beredskap. Det startade med en utredning om psykologiskt försvar. Utredningen konstaterade att samhällssolidaritet var en grundläggande faktor för motståndskraften. Viktigt var också förmågan att kunna hantera fientliga makters försök till att via psykologisk krigföring och propaganda splittra samhället.

I detta arbete gavs skolan en central roll, något som sedan förtydligades i utredningen ”Propagandakritik och samhällssolidaritet i skolundervisningen”. Utredningen tog fram förslag till läroplaner, undervisningsresurser och förslag på en barnversion av ”Om kriget kommer”.

Källa: Utkast till studieplan, Professor Torsten Husén, V2:50, Riksarkivet

Genomslaget för utredningen var påtagligt gällande innehållet i läroplaner och i spridningen av kunskap om försvaret. Grundskolans första läroplan (Lgr62) inspirerades av utredningen, bland annat stod det så här om medborgarna och försvaret: ”Vid behandlingen av momentet Medborgarna och försvaret kan man lämpligen utgå från den enskilde medborgarens uppgifter under beredskapsförhållanden och krig, bl. a. värnplikt och civilförsvarsplikt, samt betrakta försvaret som samhällsfunktion” (Lgr62, s. 250)

I den nya grundskolan fick alltså försvarsfrågor en framträdande plats i den nya grundskolan. Men värt att påtala är att detta också kopplades samman med fredsarbetet och ungdomsorganisationer. Skolans beredskap var god, men skolan bidrog också till att höja samhällsberedskapen.

Vidare läsning:

Den svenska beredskapspedagogiken kommer att utforskas mer i det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Barn i beredskap: Svensk beredskapspedagogik i förändring 1945-2000, där förutom Johan Samuelsson även Björn Lundberg (projektledare) och Esbjörn Larsson medverkar.

Kitagawa, K. (2017) Situating preparedness education within public pedagogy. Pedagogy, Culture & Society, 25(1).

Läroplan för grundskolan, Stockholm: Kungl. Skolöverstyrelsen, 1962.

Richardson, G. (2003). Hitler-jugend i svensk skol- och ungdomspolitik: Beredskapspedagogik och demokratifostran i Sverige under andra världskriget. Hjalmarson & Högberg.

Samuelsson, J., Larsson, E., & Lundberg, B. (2024) Beredskapspedagogik och folkbildning under kalla kriget 1945–1960: mellan uppfordrande information och demokratiska samtal. Vägval. 2024:1

Skolöverstyrelsen (1957). Propagandakritik och samhällssolidaritet i skolundervisningen. Förslag från skolöverstyrelsens kommitté Skola och försvar. Stockholm: Statens reproduktionsanstalt.

SOU 1953:72, Psykologiskt försvar Betänkande avgivet av Kommittén för utredning om det psykologiska försvaret, Stockholm Emil Kihlströms Tryckeri aktiebolag, 1953