En julhälsning från Eva-Lis Sirén

Sällan har väl Havamals ord ”människa är människas glädje” stått i en klarare dager än nu. Alltfler inser alltmer vad som är viktigt på riktigt. När vänner och bekanta går bort eller får svåra men i pandemins spår skalas det oväsentliga undan. När ett oberäkneligt virus får vaksamhet och avstånd att öka samtidigt som instängdheten tilltar är det enkel vardagsgemenskap som fattas oss. När vi inte längre kan träffa nära och kära, inte har den där vanliga julen att se fram emot och när träningspassen, biobesöken och middagarna med vännerna stryks framstår människan som den sociala varelse hon vill vara.

Jag ville jag vore i Indialand, skrev Fröding. För de flesta skulle nog en helt vanlig resa till gamla föräldrar, middag med släkten eller en kväll med arbetskamraterna vara fullt tillräckligt.

En dag kommer vi att kunna berätta för varandra om det här märkliga året. Hur vi saknade och hjälpte varandra, hittade nya sätt att umgås och blev åskådare till hur olika förhållningssätt individer och länder kan uppvisa inför en pandemi som också blev politik. Medan världen väntar på sitt vaccin.

Fyra pandemier har vi haft sen år 1900, spanska sjukan, asiaten, Hong Kong och svininfluensan men ingen i en så globaliserad värld som nu. Viruset reste snabbt och än är slutnotan långtifrån summerad. Aldrig har vi kramats så lite, aldrig har så många timmar spenderats på Teams och Zoom och aldrig har händer tvättats som nu. Aldrig har vi saknat varandra som nu.

Under tiden lever vi, letar ljuset och glädjen i det lilla livet. Häromdagen vände ljuset åter och dagarna blir längre. Det kommer andra år, andra tider och nya dagar. Det kommer nya jular. Nu håller vi i, håller ut och håller avstånd!

En riktigt God Jul och Ett Gott Nytt År
önskar Eva-Lis Sirén