Att undervisa om politik – exemplet medborgarkunskap

Så här i valtider är det många skolor som använder lektionerna i samhällskunskap till att följa valrörelsen och läsa om olika politiska partier. Men hur gjordes detta vid tiden för när Sverige blev en demokrati?

Nästan samtidigt med att Sverige blev en demokrati genom att landet fick en allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män fick Sverige också ett nytt skolämne som hette medborgarkunskap. År 1918 hade riksdagen nämligen beslutat om att införa obligatorisk fortsättningsskola för dem som lämnade folkskolan och inte började i någon annan skola. I denna fortsättningsskola utgjorde medborgarkunskap ett av de mer framträdande ämnena och den utökade rösträtten beskrevs i förarbeten som ett av skälen till införandet av en obligatorisk fortsättningsskola.

Även om människors ökade möjlighet att utöva politiskt inflytande var ett av argumenten för införandet av medborgarkunskap var det långt ifrån det enda eller det viktigaste. Främst sattes i stället att stärka ungdomens känsla för samhörighet samt inskärpa betydelsen av de plikter som följde med att vara samhällsmedborgare. Av de exempel på undervisningsplaner som Skolöverstyrelsen gav ut får man vidare intrycket att undervisningen om politik framför allt skulle handla om det politiska systemet, med kommunalfullmäktige, riksdag och regering samt valsystemet.

Ser man till de läromedel som gavs ut i ämnet får man ett liknande intryck. Stort utrymme ägnas åt att beskriva det kommunala självstyret, riksdag och regering samt valsystemet. Däremot talas det mindre om hur man skulle utöva sina demokratiska rättigheter. I vissa av läroböckerna, såsom exempelvis den socialdemokratiske riksdagsledamoten Nils Helgers och den tidigare ecklesiastikministern Värner Rydéns, framhålls dock att rösträtten var den finaste av rättigheter samt att den svenska riksdagen sammansättning nu var den mest demokratiska i världshistorien sedan både kvinnor och män fått allmän och lika rösträtt. Detta kan jämföras med författaren och sedermera folkskolläraren Olof S. Valentin som menade att man behövde kunskap om samhällslivet för att visa sig värdig att rösta.

Några av läroboksförfattarna valde även att beskriva de olika politiska partierna. De mest detaljerade beskrivningarna återfinns i boken Den unga medborgaren skriven av folkskollärarna Erik Thurén och Erik Lindholm. Föregångarna till dagens moderater, Högern, framställs där som ett parti som värnar det bestående och det som är bra i samhället samtidigt som de motsätter sig allt för mycket statlig styrning samtidigt som man var för företagsamhet och ett starkt försvar. Bondeförbundet (föregångarna till dagens centerparti) och Socialdemokraterna beskrivs i sin tur framför allt som partier som bevakade olika gruppers särintressen genom att de företrädde jordbrukare respektive arbetare. Rörande Socialdemokraterna framhålls även att de var för statligt ägande. Beskrivningen av Folkpartiet, numera Liberalerna, var mer positiv då de framställdes som ett parti som intog en mellanställning i politiken och verkade för ”landets allmänna välfärd och hela folkets trevnad”. Gällande kommunisterna (föregångare till Vänsterpartiet) framhölls förutom kopplingen till arbetare att de inte tvekade inför att använda våld för att förändra samhället. Avslutningsvis togs också nationalsocialisterna upp. Rörande dem nämndes främst att de kunde delas in i två grupper. De som vände sig mot judarna och de som vände sig mot storkapitalet.

Vidare läsning:

Ola Bergström, Medborgarkunskap för fortsättningsskolor och andra ungdomsskolor (Stockholm 1919).

Exempel på undervisningsplaner för fortsättningsskolor (Stockholm 1919).

Folkundervisningskommitténs betänkande: 5: Angående fortsättningsskolan (Stockholm 1914).

August Grönberg, Medborgarkunskap: Lärobok för folkskolan och dess överbyggnader samt för studiecirklar och folkbildningsorganisationer (Stockholm 1922).

Nils Helger, Medborgarbok för fortsättningsskolan (Uppsala 1917).

Värner Rydén, Medborgarkunskap för fortsättnings- och andra ungdomsskolor (Stockholm 1923).

Erik Thurén & Erik Lindholm, Den unge medborgaren: Lärobok i medborgarkunskap för fortsättningsskolan (Stockholm 1935).

Olof S. Valentin, Vilja, veta, vinna: Läsebok i medborgarkunskap. D. 1 Ekonomiska och sociala företeelser (Stockholm 1925).

Sven Wikberg, Svensk medborgarkunskap för fortsättningsskolor (Stockholm 1927).