Västerås flickskola på 1600-talet

När vi idag tänker på flickskolor är det kanske framför allt 1800-talets och det tidiga 1900-talets flickskolor som vi ser framför oss. Även om det var under denna period som flickskolorna hade sin storhetstid går rötterna betydligt längre tillbaka än så. Den första svenska flickskola vi har kännedom är pig-skolan i Västerås, en skola som öppnade år 1632.

Redan före 1600‑talet kunde flickor få undervisning i skolor, men vår kunskap om detta är begränsad eftersom få källor har bevarats. Klart är dock att det måste ha varit ovanligt. För de allra flesta flickor skedde lärandet i hemmet – antingen genom föräldrar och äldre släktingar, eller, i mer välbärgade familjer, med hjälp av avlönade lärare och lärarinnor.

Johannes Rudbeckius (1581-1646), av okänd konstnär i Mora kyrka.

Idén att flickor skulle undervisas var alltså egentligen i sig inte revolutionerande – till exempel så hade både Luther och Per Brahe uttryckt sitt stöd för behovet av flickors bildning. Den svenska adeln och prästerna tog också intryck av flickskolor enligt tysk modell, som fanns etablerade redan på 1500-talet. När Rudbeckius framförde förslaget att grunda en flickskola i Västerås på år 1628 det alltså efter internationell förlaga.

Rudbeckius menade att ”små pige-barn” skulle få möjligheten att lära sig läsa, skriva och fostras i ett särskilt skolhus, och att flickor inte skulle ha mindre omvårdnad än gossarna. Kyrkan och staden enades i att detta var ett bra förslag, och att ett skolhus skulle byggas till flickorna. Undervisningen skulle kretsa kring katekesen, läsning, skrivning och ”kvinnfolkssysslor” – på detta sätt skulle alltså undervisningen särskilt rusta dem för deras framtida liv. En ”läremoder” anställdes också, som skulle ha särskilt ansvar för flickornas utbildning inom pig-skolan.  Till sin hjälp fick hon både sin syster som biträdde undervisningen och sin man som fick rollen som föreståndare.

Det verkar som att det främst var flickor med brister i sina hemförhållanden som gick i flickskolan som en slags välgörenhet. Många barn hade blivit moderlösa på grund av pesten. De kanske placerats i andra hushåll, i fattigstuga eller så hade de fått en styvmor. Det fanns flera anledningar till att de inte kunde få vad man vid tiden tyckte var god fostran och undervisning i hemmet. Flickskolan blev ett sätt att kompensera för detta, och alltså ge utsatta flickor en hemliknande undervisning.

I brist på illustrationer av svenska flickskolor från 1600-talet får vi hålla till godo med sådana från andra länder. Här en skildring av en flickskola i Frankrike på 1630-talet.
Artist: Abraham Bosse. hämtad från metmuseum.org

Intressant nog var flickskolan inte bara ett välgörenhetsprojekt för fattiga flickor, det finns också källor bevarade som visar att till exempel Brita Wallenii, född 1630 och dotter till domprosten Gabriel Holstenii gick i flickskolan. Dock finns antydningar om att Britas mor levde ett ”osedligt” liv, så kanske var det så att brister i moderskapet var skäl nog för att undervisningen skulle ske i pig-skolan i stället för i hemmet, oavsett vilken position man hade i samhället. När skolan beskrevs i en text år 1938 valde man att beskriva det som att eleverna kom från ”spolierade, olyckliga, brottsliga eller fattiga hem.”

Själva undervisningen vilade på katekesläsning och psalmer, enligt tidens seder. Vad undervisningen i de så kallade ”kvinnfolkssysslorna” kan ha inneburit är svårare att veta, men genom att titta på andra flickskolor runt om i Europa vid tiden kan man få några ledtrådar. Sannolikt har det rört sig om handarbete (sy, sticka, virka, väva).

Det finns inte många källor bevarade från flickskolan i Västerås, men det finns tillräckligt mycket för att vi ska kunna få en uppfattning om vilka flickor som gick där och vad de undervisades i. Som ett fönster in i 1600-talet är det fascinerande. Vi får inte bara lära oss något om hur en skola kunde organiseras, utan även om hur flickors utbildning kunde prioriteras i ett patriarkalt samhälle.

Källa:Hall, B. R. (1938). ”Rudbeckii flickskola och dess föregångare”. I Från skilda tider: Studier tillägnade Hjalmar Holmquist (s. 193–216). Svenska kyrkans diakonistyrelse.