Skolfängelser

Något som ofta förknippas med skolan i äldre tider är olika typer av bestraffningar. Vi kanske tänker på rotting, färlor och dumstrutar – men mer sällan på att det funnits skolor som haft egna fängelser för att just disciplinera eleverna. Användandet av fängelser, eller häkten för skolungdomar, som man tyckte betett sig olämpligt har faktiskt till och med varit reglerat i skolans tidiga styrdokument.

Skolhäktet omnämndes redan i vår allra tidigaste skolordning från 1561, och förmodligen var det en typ av disciplinering som användes i skolor redan under medeltiden. Formuleringar om häktet som straff återkom i senare skolordningar och det verkar ha tagits på stort allvar under 1600-talet. Det går t.ex. att se i bevarade källor att mycket resurser lades på byggandet av ett fängelse när Gävle fick en ny skolbyggnad i mitten av 1600-talet.

”Proban” i Västerås, det enda skolfängelse som finns bevarat idag. Foto: Västmanlands läns museum.

Det var dock inte fråga om några längre vistelser i skolhäktet. Ett vanligt straff under 1600-talet verkar ha inneburit någon dag i häktet. Lokala variationer förekom förstås ändå, och tiden i häktet kunde utökas till flera dygn. Eftersom det finns arkivmaterial bevarat från 1600-talets och 1700-talets skolor går det alltså att veta lite mer om skolfängelset som praktik, inte bara som något som nämns i de officiella skolordningarna. Det är också tack vare arkivmaterial och skolminnen som vi vet att skolhäktet ofta kallades proban, probban eller prubban. Ordet kommer från latinets ”proba”: prövning.

Vilka typer av förseelser var det då som gjorde att skolpojkar för flera hundra år sedan kunde hamna i skolhäktet? Från Gävle år 1671 finns ett exempel som berättar om hur tio pojkar ertappats med att kasta tärning utanför kyrkan, och när en utredning följde visade det sig att de ägnat sig åt mer spelande än så. Nio av pojkarna dömdes till ett halvt eller ett helt dygn i häktet, medan pojken Johannes som bedömdes ha varit mest drivande fick fyra dygn. Spel sågs alltså inte med blida ögon. Bland övriga exempel kan nämnas fylla, olovligt bärande av vapen eller slagsmål. Som synes var det ofta sådant som hände utanför skoltid som kunde leda till straff – pojkarna var ständigt övervakade.

Ett klassrum på 1600-talet. Hämtat ur Comenius ”Orbis Pictus”.

Året därpå hittar vi ett annat exempel i arkiven. Skolpojkarna Olao och Laurentius hade råkat i slagsmål med varandra och båda dömdes i oktober 1672 till tid i häktet. Olao dömdes till ett dygn, och verkar ha avtjänat det. Laurentius som dömdes till två dygn hade en annan strategi: han höll sig undan några månader. När han året därpå återvände till skolan ansökte han hos kollegiet om att få sitt häktesstraff förkortat till ett dygn och uppskjutet, något som beviljades med hänvisning till att det saknades vedspis i häktet.

Intressant nog var det inte bara elever som hamnade i häktet. Även lärare kunde frihetsberövas. Så berättas till exempel om en ung sånglärare vid Katedralskolan i Uppsala som dels misskött sin undervisning å det grövsta och dels ”kommit i konflikt med det sjätte budet”, som det så diskret uttrycks i en skolhistorik från mitten på 1900-talet.

Under 1700-talet verkar användningen av fängelse ha minskat, och på 1800-talet var det helt borta – även om andra typer av bestraffningar behöll sitt grepp om den svenska skolan.

Källor:
Norlin, B. (2021). Skolagans historia och pedagogik : sedlighetsfostran, disciplinering och våldsbruk i den tidigmoderna skolan, 1560-1820. Nordic Academic Press.
Samuelsson, Sixten. (1952). Högre allmänna läroverket i Uppsala : en gammal skolas öden från 1200-talet till våra dagar.