Konsten och Svensk läraretidnings förlags barnboksutgivning

”Endast det bästa är gott nog åt barnen” var Svensk läraretidnings förlags devis. Förlaget ville realisera folkskollärarnas engagemang i barns läsning, och det som publicerades skulle vara av hög kvalitet. En viktig del i detta arbete blev att tillhandahålla ett kvalitativt bildmaterial i förlagets barnböcker och barntidningar.

De pedagoger som lade grunden till utgivningen var påverkade av det sena 1800-talets idéer om konstuppfostran, som handlade om att använda estetiska uttryck för att bilda och utveckla individen. Med dessa idéer i botten ville förlaget, som grundades 1896, sprida god vardagskonst till alla Sveriges barn, även de som levde i mindre bemedlade omständigheter. Emil och Amanda Hammarlund, som hade kontakten med författare och illustratörer under förlagets inledande decennier, vände sig följaktligen till tidens bästa konstnärer och illustratörer.

Barnboksutgivningen i Sverige låg på 150 till 200 titlar per år under det sena 1800-talet, att jämföra med mer än det tiodubbla i dag. Barnboksmarknaden var inte fullt utvecklad och barnboksillustratör ännu inte en etablerad profession i egen rätt. Det innebar att Emil och Amanda Hammarlund i hög grad vände sig till illustratörer och konstnärer som huvudsakligen hade haft vuxna som målgrupp. Listan på kända konstnärer i förlagets tidiga utgivning kan göras lång. Den inkluderar bland andra Carl Larsson, Albert Edelfelt, Gerda Tirén, Edvard Forsström, Gisela Trapp, Gustaf Ankarcrona, Ruth Milles och Karl Aspelin.

Många av konstnärerna var utbildade på Konstakademien eller Tekniska skolan (sedermera Konstfack) i Stockholm, Valands konstskola i Göteborg och/eller utomlands, företrädelsevis i Paris. Att göra illustrationer till förlagets publikationer, framför allt barntidningen Jultomten och bokserien Barnbiblioteket Saga, blev därmed en del i konstnärskarriärer med grunden i tidens genremåleri för vuxna. Deras konstnärliga uttryck knöt an till nationalromantikens stämningsmåleri, jugend och impressionismen. Många anlitades även av andra förlag med barnboksutgivning och utvecklade därmed den estetiska gestaltningen i litteraturen för barn brett.

Linjeteckningen fick särskilt stor betydelse, eftersom bilderna skulle publiceras i tryckta publikationer, oftast i svartvitt så vida det inte rörde sig om en omslagsbild. De konstnärer som engagerades bemästrade tecknandets konst.

Förlaget anlitade också många av de konstnärer som skulle komma att briljera inom det barnlitterära området de närmaste decennierna, och lägga grunden för en bilderbokens och den illustrerade barnbokens storhetstid under tidigt 1900-tal. Nämnas kan Ottilia Adelborg, Elsa Beskow, Jenny Nyström och John Bauer.

Många gånger fångade förlaget upp konstnärer och illustratörer tidigt i deras karriärer. Elsa Beskow kontaktade Jultomtens redaktion för att få illustrationsuppdrag redan under sin studietid vid Tekniska skolan, när hon ännu var ogift med efternamnet Maartman. Hon debuterade i tidningen 1894 med en illustration till visan ”Lille vedhuggaren”, den första i en lång rad bidrag från hennes penna i förlagets publikationer. Även konstnärer som Gösta Adrian-Nilsson och Einar Nerman hör till de som kontaktade förlaget tidigt och erbjöd sina tjänster.

Runt sekelskiftet och decennierna därefter medverkade således gräddan av konstsverige i Svensk läraretidnings förlags utgivning. Förlaget gjorde insatser för barnboksillustrationens utveckling mycket tack vare Amanda Hammarlunds arbete. Hon hade ett stort konstintresse och korresponderade med åtskilliga konstnärer. Brevsamlingen i förlagets efterlämnade arkiv, Saga-arkivet på Svenska Barnboksinstitutet i Stockholm, visar att Hammarlund löpande kontaktade nya tänkbara illustratörer bland de svenska konstnärerna under sina närmare 40 år som verksam redaktör och senare förlagschef.

Många av de konstnärer som Amanda Hammarlund engagerade fortsatte arbeta för förlaget även under senare decennier, då Signe Wranér tog över arbetet som redaktör och sedermera förlagschef. Nya illustratörer knöts också till förlaget, som Kerstin Frykstrand och Mollie Faustman. Efter en förlagsöverlåtelse 1953–1954 fick Svensk läraretidnings förlag nya ägare i A. V. Carlsons bokförlag, men förlagets utgivning fortsatte under eget namn. Vid det laget var barnboksillustration sedan länge ett professionaliserat område, och många av tidens kända barnboksillustratörer medverkade i utgivningen, exempelvis Einar Norelius, Fibben Hald, Harald Gripe, Kaj Beckman och Ylva Källström-Eklund.

Från det sena 1800-talet och fram till dess att förlaget upphörde 1970 var alltså bilden viktig i förlagets barnboksutgivning, men mest banbrytande var bildarbetet från sekelskiftet och några decennier framåt, då konsten etablerades som ett estetiskt och pedagogiskt verktyg i de unga medborgarnas fostran. Här gjorde Svensk läraretidnings förlag, och framför allt Amanda Hammarlund, en viktig insats i den kvalitetshöjning som blev kännetecknade för barnlitteraturen generellt vid tiden.

Vidare läsning
Banér, Anne, En sagolik konstskatt. Kulturarvet från folkskolans lärare, Stockholm: Lärarstiftelsen, 2025.
Kåreland, Lena, ”Jag har både gråtit och varit förtviflad för ’nejbrefvet’”. Amanda Hammarlund som redaktör och förlagschef betraktad genom Saga-arkivets brevsamling”, Barnboken 48. https://doi.org/10.14811/clr.v48.1047
Wranér, Signe, I Sagas tjänst, Stockholm: Svensk läraretidnings förlag, 1966.

Åsa Warnqvist leder tre digitaliserings- och forskningsprojekt vid Svenska Barnboksinstitutet om Svensk läraretidnings förlags verksamhet. Inom ramen för ett av dessa skriver Lena Kåreland en biografi om Amanda Hammarlund, som utkommer våren 2027. Mer information om de projekt som pågår vid Svenska Barnboksinstitutet finns här