Ungdomens sovtider

Här om dagen rapporterades om ett försök i en högstadieskola, där ungdomarna fått börja skoldagen en timme senare på morgonen: kvart över nio istället för kvart över åtta. Försöket verkar slagit väl ut och eleverna uppges vara piggare i skolan och dessutom prestera bättre. Bakgrunden är att man inom skolledningen tagit del av forskning som visar hur viktigt det är för tonåringar att få ordentligt med sömn.

Detta är förstås inget nytt – i alla tider har man vetat att sömn är bra och livsnödvändigt. Sömnens betydelse för skolungdomar har också betonats i många sammanhang när man diskuterat och organiserat skoldagen. Låt oss göra ett nedslag på 1880-talet, för att se hur man angrep frågan då.

En 1800-talssäng samt en hund. Foto från Västergötlands museum.

I Läroverkskommitténs förslag från år 1885 fick sömnen stort utrymme. Professor Axel Key hade ansvarat för kommitténs hygieniska utredning, och i den var ungdomarnas sovtid en avgörande del. Professorn genomförde en omfattande undersökning för att reda ut när läroverksungdomarna egentligen gick och la sig och hur mycket de sov. Statistiken var ansenlig, och man förstår att utredaren tagit sitt uppdrag på stort allvar. För enkelhetens skull kan vi titta särskilt på 15-åringarna i utredningen. Enligt undersökningen sov de i medel mindre än 8 timmar per natt. 7,36 timmar för pojkarna på reallinjen och 7,28 timmar per natt för de som gick på latinlinjen. En del gick och la sig så sent som 12 eller 1 på natten, visade det sig. Det här var professorn inte nöjd med. Han skrev: ”Jag behöfver ej framhålla, huru orimlig en sådan sängtid är för barn i skolåldern.”

Här behövdes ordning och tydliga riktlinjer. Genom att ta del av för tiden aktuella skrifter i ämnet samt i diskussion med andra läkare och barnfamiljer kunde Key fastslå vad som skulle vara lämpligt för barn. Gossarna i sitt sextonde levnadsår behövde nio timmars sömn, bestämde han. Med det konstaterades också att medeleleven fick 1,5 timme för lite sömn innan en skoldag.

Flickor vid högre flickskolan i Gävle på 1880-talet. Vem vet hur mycket de var ute och slarvade på kvällarna. Foto från Länsmuseet Gävleborg.

Motsvarande undersökning genomfördes även bland flickor på de högre läroverken. Flickorna verkar ha sovit lite mer än pojkarna. Åtminstone rapporterade de själva det, hur det faktiskt såg ut kunde ju ingen utredare vid denna tid veta. Bland de 15-åriga flickorna var medeltalet 8,3 timmars sömn per natt, men även i denna grupp fanns det elever som gick och la sig efter tolvslaget. Flickorna behövde alltså bara sova en dryg halvtimme extra för att komma upp i den av professorn rekommenderade sömntiden. Axel Key avslutar med att argumentera för en lång sovtid för ungdomarna:

”Säkert är, att för helsan, för vinnandet af fysisk styrka måste en sådan softid vara ytterst gynnsam, lika väl som att ett barn, hvilket fått åtnjuta så lång sömn hvarje dygn, bör kunna arbeta med långt mera andlig kraft hvarje dag än det stackars barn, som hvarje dygn på under en otillräcklig tid hvila och stärkas af sömn.”

Lösningen år 1885 var att barnen skulle gå och lägga sig tidigare, inte att skolan skulle börja senare. På det sättet är alltså försöken med uppskjuten skoldag idag en modern lösning på ett gammalt problem.