Sexualundervisningens framväxt

Sexualundervisningen är åter igen en aktuell politisk fråga. I en ny utredning föreslås att den stryks från läroplanens inledande delar, och därmed enbart lyfts i enskilda kursplaner. Ytterligare ett förslag är att den begränsas även i lärarutbildningen. I mer än 100 år har sexualundervisningen varit en viktig fråga i politiska debatter om skolans innehåll och den tjänar som ett nästan övertydligt exempel på att undervisningsinnehåll också är politik och ideologi. Våra läroplaner är politiska dokument.

Sexualundervisning som kunskapsområde i skolan växte främst fram på de privata flickskolorna. Det var progressiva kvinnliga lärare, läkare och skolledare som drev frågan om
att flickor borde få utbildning i sexuell hygien. Syftet var till stor del att förbereda de kvinnliga eleverna på deras tänkta framtida liv som mödrar. Mot det som bakgrund är det kanske inte konstigt att första gången sexualundervisning skrevs in i en statlig läroplan var det med flickor som målgrupp. Året var 1928 och en ny skolform inrättades i riket: kommunala flickskolan.

Elever i Uddevalla kommunala flickskola, 1930. De hörde till de första som fick utbildning i sexualhygien reglerat av en statlig läroplan. Foto från Bohusläns museum, genom Digitalt museum.

Bakgrunden till den nya skolformen var förslaget om att reformera läroverken, som var skapade av män och för manliga elever. När man på 1920-talet började lyfta frågan om att släppa in även flickor på läroverken fanns ett påtagligt motstånd. Vid tiden fanns det förstås både kvinnor och män som tyckte att flickor skulle få samma tillgång till utbildning som pojkarna, såväl som det fanns flickor som gärna ville gå på de statliga läroverken. Vid sidan av dessa fanns det dock också en icke obetydlig grupp som menade att det inte skulle passa sig för en större grupp flickor. Läroverken var helt enkelt för manliga för dem, menade man. Flickorna skulle kunna ta skada. En lösning blev istället att skapa en helt ny skolform: den kvinnligt kodade kommunala flickskolan. Här skulle fler flickor kunna få utbildning som betonade den kvinnliga särarten.

Ett exempel på ett sådant kvinnligt kodat undervisningsinnehåll var den sexuella hygienen. Den passade fint in i tankefigurer om att flickorna skulle utbildas till att bli goda samhällsmödrar, med ansvar för den reproduktiva hälsan och släktets väl. Alltså fördes sexualhygien in i kommunala flickskolans undervisningsplan, som en del av ämnet hälsolära.

Med denna undervisningsplan gör sexualundervisning premiär i statliga styrdokument. Några år senare, år 1935 förs det också in i läroverken och från år 1942 finns det även med i folkskolans undervisningsplaner. Genom att först ha etablerats i flickskolorna expanderar område till att så småningom finnas i alla skolformer. År 1959 förs det slutligen in även i särskolan, och när grundskolan etableras år 1962 kan vi med gott fog säga att alla barn – i alla fall på pappret – ska ha rätt till sexualundervisning.

Anatomisk karta över mannens könsorgan från 1950. Den här typen av planscher har varit vanliga i klassrum runt om i landet. Foto från Mölndals stadsmuseum.

Som vi kan se tog det lång tid att få in sexualundervisningen i skolans läroplaner så att den skulle gälla alla elever. Att den sedan skrevs in i styrdokumenten har heller inte varit någon garanti för god undervisning: under hela 1900-talet ser vi att såväl lärare som elever påtalat brister och behov av mer kunskaper inom området.

När det idag år 2025 finns de som vill begränsa sexualundervisningens plats i styrdokumenten både för skolan och för blivande lärare ser vi alltså tydligt en ny ideologisk drivkraft i frågan, och något att vara uppmärksam på för att förstå de politiska aspekterna av skolans styrning.