Pysslingen som förändrade skolsverige – hur Sverige fick vinstdrivna förskolor

När det nu närmar sig val är åter igen frågan om vinster inom skolväsendet något som diskuteras intensivt. Men hur gick det till när man kom på att inte bara skolor och förskolor, utan även vårdcentraler och äldreboende, kunde drivas i privat regi? Allt började annandag jul 1983, då kvällstidningen Expressen kunde rapportera att Electrolux hade planer på att starta ett daghem som skulle drivas efter marknadsmässiga principer och leverera barnomsorg till den borgerligt styrda Sollentuna kommun.

Att driva förskoleverksamhet i privat regi var i sig ingen helt ny idé. 1800-talets föregångare till dagens förskolor var helt och hållet privata verksamheter och det skulle dröja långt in på 1900-talet innan kommunerna gick in och finansierade och även tog över driften av daghemmen. Den stora nyheten med det upplägg som Electrolux planerade i Sollentuna kommun var att låta ett privat aktiebolag driva barnomsorg som finansierades med skattemedel, vilket var något helt annat än 1800-talets privata barnomsorg som i stället finansierades med donationer från rika familjer.

Som det skulle visa sig var idén med aktiedriven förskoleverksamhet del av en vidare strategi iscensatt av personer inom Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), vilka ville ifrågasätta tanken om att välfärd är något som måste drivas av det offentliga.

Det som sedan följde var en hård politisk debatt, där socialdemokrater och vänsterpartister framförde stark kritik mot aktiebolagsdrivna daghem och statsminister Olof Palme jämförde verksamheten med snabbmatskedjor genom att benämna den som Kentucky Fried Children. I och med att de borgerliga partierna var i minoritet i den svenska riksdagen kunde den socialdemokratiska regeringen få stöd för sitt förslag om att förbjuda statliga bidrag för att finansiera barnomsorg i aktiebolagsform – Lex Pysslingen. Sitt namn fick lagen efter det namn som man valt att använda för de privata daghemmen som planerades i Sollentuna.

Trots den nya lagstiftningen hittade man sätt att kringgå lagen och 1986 startades två pysslingförskolor i Nacka där bara föreståndaren var anställd i företaget. De borgerliga partierna fortsatte även att argumentera för möjligheterna att driva barnomsorg i privat regi och menade bland annat att en ökad valfrihet skulle bidra till en bättre kvalité inom förskoleverksamheten. Ett ytterligare argument som man framförde till försvar för de aktiebolagsdrivna daghemmen var att det vore dumt att förbjuda vissa slags daghem när det rådde brist på daghemsplatser.

Det sista argumentet utgjorde ett problem för den socialdemokratiska regeringen som 1985 hade lagt fram propositionen Förskola för alla med målet att kunna erbjuda barnomsorg för alla familjer som så behövde från och med att barnen var 18 månader gamla. I kampen för att utöka platserna inom barnomsorgen öppnade Socialdemokraterna upp för nya möjligheter att driva förskolor, så länge det inte rörde sig om sådana som drevs i aktiebolagsform. Detta gjorde att man ställde sig bakom verksamheter som drevs som föräldrakooperativ, en driftsform som man i början av 1980-talet inte varit särskilt positivt inställda till, och 1990 drev man även igenom möjligheten att anordna förskoleverksamhet som personalkooperativ.

De borgerliga partierna var dock inte nöjda med denna utökning av driftsformerna inom barnomsorgen, utan direkt efter att man vunnit valet 1991 upphävde man Lex pysslingen. Detta innebar dock inte att det blev fritt fram att starta vinstdrivna förskolor i hela landet, då det fortfarande var kommunerna som avgjorde hur deras barnomsorgsplaner skulle utformas. I praktiken innebar det att i borgerligt styrda kommuner kunde det etableras aktiebolagsdrivna förskolor samtidigt som de kommuner som hade socialdemokratiskt styre inte behövde öppna upp för sådan barnomsorg.

När Socialdemokraterna åter igen hamnade i regeringsställning 1994 valde man att inte förändra lagstiftningen rörande på vilka sätt som förskoleverksamhet kunde bedrivas, vilket gjorde att den nyordning som den borgerliga regeringen införde 1991 bestod. Detta innebar att förskolan fortsatte att växa i Sverige med olika förutsättningar i olika kommuner fram till 2006. Då lyckades nämligen de borgerliga partierna med stöd av Miljöpartiet driva igenom etableringsfrihet för förskolor och 2009 införde den dåvarande Alliansregeringen det system med barnomsorgspeng som fortfarande präglar dagens förskolemarknad. En förskolemarknad där nästan 80 procent av barnen går i kommunala förskolor mellan 12 och 13 procent i vinstdrivna förskolor och övriga i förskolor som drivs ideellt.

Hur ska man då förstå hur Sverige kunde gå från ett förbud mot aktiebolagsdrivna förskolor på 1980-talet till att vi idag har en förskolemarknad med såväl kommunala som privata förskolor? En förklaring är att Socialdemokraterna gått från ett parti som samlade ungefär 45 procent av landets väljare till att det idag snarare är runt 30 procent som röstar på partiet. Detta är dock inte den enda och viktigaste förklaringen. I praktiken hade Socialdemokraterna redan i början av 1990-talet övergivit förbudet mot aktiebolagsdrivna förskolor, vilket visade sig i att man inte återinförde Lex Pysslingen när man kom i regeringsställning 1994 och inte heller argumenterade för att ta bort etableringsfriheten och barnomsorgspengen när man hamnade i regeringsställning 2014. En förklaring till denna förskjutning inom politiken är att framväxten av en förskolemarknad sammanföll med en kraftig expansion av förskolesektorn. Detta gjorde det svårt att vrida tillbaka utvecklingen eftersom förskolan behövde växa.

Vidare läsning:

Den svenska förskolan

Forsberg, H., Larsson, E., & Alm Fjellborg, A. (Red.). (2024). Förskolans expansion och marknadisering.

Larsson, E., & Westberg, J. (2022). Den svenska förskolemarknadens födelse: Från Lex Pysslingen till barnomsorgspeng. Vägval i skolans historia, (1). 

Westberg, J., & Larsson, E. (2022). Winning the war by losing the battle? The marketization of the expanding preschool sector in Sweden. Journal of Education Policy, 37(5), 705–722.