4 september 2024| Johanna Ringarp

Vikten av att läsa

Att lära sig läsa och få en läsförståelse är viktiga kunskaper, både i skolan och i samhället i stort.

Redan 1686 infördes krav på att alla svenska barn skulle lära sig läsa och från och med 1723 kunde föräldrar till och med få böter om de inte såg till att barnen fick undervisning i att läsa. Syftet med denna undervisning var att barnen skulle kunna ta del av det kristna budskapet i skrift och ända fram till slutet av 1800-talet kontrollerades svenska befolkningen i läskunnighet vid husförhör. Detta gjorde att redan i slutet av 1700-talet kunde de flesta svenskar läsa.

I folkskolan var Läsebok för folkskolan och sedan uppstickaren Nils Holgersson underbara resa genom Sverige av Selma Lagerlöf en del av undervisningen. Tanken var att eleverna genom att lära sig skriva och läsa skulle kunna ta till sig av den moraliska kristna uppfostran och formandet av en nationell identitet.

Läsebok för folkskolan 2. Källa: Skansen

Att kunna läsa handlar också om att som medborgare vara aktiv i det offentliga samtalet och därmed är läskunskap en förutsättning för det demokratiska samhället.

Att få möjlighet att läsa var även ett av de mål som arbeterskorna som kom till föreningen Tolfterna i slutet av 1800-talet hade. Tolfterna hade startats av bland andra Ellen Key med intentionen att vara en mötesplats mellan borgerliga kvinnor och arbeterskor i Stockholm. De borgerliga kvinnornas idé var att man genom samtal skulle kunna mötas över klassgränserna.

Avsikten i sig var god, men snart stod det klart att de arbetarkvinnor som kom på mötena hellre ville lära sig läsa och skriva än att höra om arkitekturen i Rom eller i Paris. För utan läs- och skrivkunskaper kunde de inte ta sig vidare, uppåt, i dåtidens samhälle.

Följden blev att Tolfterna ordnade läsundervisning, öppnade ett bibliotek och tog med sig tidningar som de gav vidare till arbeterskorna. I sekelskiftets Sverige startades också en mängd andra initiativ för att öka befolkningens läs- och skrivkunskaper. Föreningen för folkbibliotek och läsestugor är ett exempel på det.

Genom demokratiska reformer har läs- och skrivkunskapen i befolkningen succesivt ökat. Men samtidigt finns det nu en oroande tendensen att den börjar gå tillbaka. Internationella mättningar som Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) och Programme for International Student Assessment (PISA) har visat att svenska elevers resultat i läsförståelse har sjunkit de senaste decennierna. Studierna visar också att elevernas socioekonomiska bakgrund har betydelse för resultaten.

Den ökade digitaliseringen har diskuterat som en av anledningarna till de minskade läskunskaperna. Men att läsa en e-bok är i sig inte något dåligt. Däremot att inte läsa alls, eller ännu värre att inte kunna läsa eller förstå vad det är man läser är allvarligt både för individen själv och för samhället i stort.

Det tar tid att lära sig läsa. Att avkoda bokstäverna och sätta samman dem till ord, men när man väl har lärt sig det öppnar sig en helt ny värld. Skönlitteraturen och poesin, men även facklitteraturen berikar. Litteraturen gör att människan både kan ta del av andras tankar och liv, samtidigt som goda läskunskaperna gör oss bättre rustade att vara demokratiska medborgare.

Vidare läsning. För den som vill veta mer om läseboken kan läsa vidare i Henrik Edgren bok ”En kungsådra för nationens samhörighet: Läsebok för folkskolan i det sena 1800- och tidiga 1900-talets skola och samhälle”. Tolfterna och deras verksamhet finns beskrivet i Lisbeth Petré Håkanssons bok ”Tisdagar med Tolfterna: nätverkande kvinnor i sekelskiftets Stockholm” och i Johanna Ringarps kapitel ”Fattigbjudning eller kunskapsförmedling? Stockholms arbetarkvinnors möte med Tolfterna”. Mer information om svenska elevers resultat i internationella mätningar hittar ni i Skolverket, ”PISA 2022: 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap” och Skolverket, ”PIRLS 2021: Läsförmågan hos svenska elever i årskurs 4 i ett internationellt perspektiv”.