Flytta på sommarlovet
– ett förslag från 1917

Första världskriget fick flera högst påtagliga konsekvenser för Sverige. Bristen på importvaror gjorde att det vardagliga livet fick fler och fler begränsningar. Vissa varor ransonerades, andra blev dyrare, och vissa fick man knappt tag i. Det rådde så kallade ”dyrtider” i landet. Även för landets skolor blev det svårt att ha verksamheten igång som vanligt. Ett av de mest påtagliga hindren för skolorna var frågan om ”bränsle och ljus”, det vill säga ved, olja, fotogen och stearinljus. Allt detta var det brist på, och år 1917 ökade priserna snabbt. Samhället behövde gemensamt spara in på dessa varor, och skolorna utgjorde inget undantag. Utöver kom ju den ekonomiska aspekten in för enskilda skolor: det skulle helt enkelt bli väldigt dyrt att bedriva undervisning med någorlunda drägligt inomhusklimat och tillfredställande belysning.
Sverige var inte ensam om att ha det här problemet just år 1917. I tidningar från året kan vi till exempel läsa om att man i Danmark beslutade att förkorta skoldagarna med två timmar under vintermånaderna, just för att spara på bränsle och ljus. En undervisningstimme blev därigenom 35 minuter lång och på så sätt kunde skolan spara.

Bild: Gamla läroverket i Kalmar år 1918. Notera fotogenlamporna!

I Sverige fattade regeringen under hösten ett beslut om att läroverksöverstyrelsen nu skulle kunna ändra terminstiderna, om läroverken själva ansökte om det. Själva förslaget kom ursprungligen från just Läroverksöverstyrelsen, och stöttades även av den statliga bränslekommissionen. Tanken var att hela vårterminen skulle kunna skjutas fram. På så sätt skulle man slippa värma upp skolan i mörkaste januari. Ett av argumenten var också att man genom detta skulle kunna hålla nere de avgifter som lärjungarna behövde betala till läroverken, till deras så kallade ”lyse- och vedkassor”.

Exakt hur terminen i övrigt skulle disponeras var det ändå upp till de enskilda skolorna att besluta om – till exempel skulle hela påsklovet kunna dras in. En slags ram fanns dock att förhålla sig till, terminen skulle inte få sluta senare än 21 juni. Undervisningsfritt januari, inget påsklov och sedan skolavslutning precis innan midsommar alltså? Kunde det vara något? Vad eleverna själva tyckte är det svårt att veta något om, men om man tar sig en titt på debattsidor i tidningar från tiden står det klart att varken föräldrar eller lärare var överförtjusta i den här idén – som ju också skulle införas med kort varsel! Förslaget kom i november, och vårterminen låg inte så många veckor bort.

Stockholms läraresällskap uttalade sig starkt kritiska till förslaget – och de tänkte på skolungdomarna, inte på sig själva, poängterade de. Eleverna behövde påskledigheten till återhämtning, och framför allt behövde stadsbarnen så mycket tid som möjligt på landet! Det skulle bli mindre av den varan om sommarlovet slutade så sent som 21 juni. Dessutom skulle det bli för eländigt för eleverna att bara sitta hemma i mörkret och kylan hela långa januari. Förslaget var, konstaterade man: ”värdelöst”.

Föräldrar var också emot förslaget, och på vissa håll tog man tillfället i akt och organiserade sig i sitt motstånd. Ett sådant exempel finner vi på Norra Latin i Stockholm, där föräldrar gick samman i en protest mot förslaget. Varför skulle inte målsmännen få vara med och bestämma i denna fråga? Det var ju ändå de som drabbades av de ökade avgifterna till skolan. Och deras barn skulle också drabbas av att få ett kortare sommarlov. En omröstning hade genomförts bland läroverkets föräldrar, på deras eget initiativ, och majoriteten var mot. Vid Kungsholmens läroverk beslutade skolan själv att tillfråga föräldrarna och en enkät skickades ut. Av 488 inkomna svar var 333 föräldrar negativt inställda till att skjuta fram vårterminen.

Enskilda föräldrar uttalade sig också i debatten. En advokat och pappa till tre söner skriver till exempel att det långa jullovet knappast skulle kunna innebära någon lantlig rekreation för ungdomarna, utan de skulle ändå bara gå hemma i stan och slå dank. I Aftonbladet kan vi dessutom läsa att en ”engagerad målsman” föreslår att skolorna skulle organisera omröstningar för föräldrarnas ökade inflytande i frågan.
Det fanns förstås också de som stod bakom förslaget. En anonym rektor skriver i Svenska Dagbladet att han tycker det är ett bra sätt att genomföra besparingar, och att motståndet mest kommer sig av att svenska lärare är så otroligt förtjusta i sina långa sommarlov. Klassaspekten nämndes också – de ökande avgifterna till läroverken skulle slå hårt mot de som redan hade det knapert men var begåvade.

Framförhållningen var, som vi konstaterat, knapp. Det var en fråga om veckor innan det nya långa jullovet skulle inledas. I dagstidningar ser vi framför allt motståndet, men på lokal nivå drevs förändringen ändå igenom i ett antal läroverk. Tidning för Sveriges läroverk rapporterar i december 1917 om ärenden där såväl högre läroverk som kommunala mellanskolor och privata läroverk beviljats förskjutning av terminen. Hur denna förändring mottogs i skolorna och hemmen finns det dock inte många spår av i källorna – vi kan dock veta säkert att sommarlovet kom även till dessa läroverk år 1918, även om det var någon vecka senare än vanligt.

Källor:
Svenska dagstidningar från november och december 1917, hämtade från tidningar.kb.se
Tidskrift för Sveriges läroverk, 18 december 1917.