14 oktober 2026 | Esbjörn Larsson

Vilka gick egentligen i folkskolan?

De allra flesta vet nog att Sverige fick en folkskolestadga år 1842. En vanlig missuppfattning är dock att detta innebar att Sverige fick obligatorisk skola och att 1842 markerar en förändring som innebar att svenska barn började gå i skola. I praktiken fanns det redan före 1842 en rad olika skolor i Sverige och det skulle dröja långt fram till slutet av 1800-talet innan nästan alla barn gick i skola.

Diagrammet visar den procentuella fördelningen av barn i hela riket inom olika skolformer under tidsperioden 1847–1881. Fasta folkskolor, ambulerande folkskolor, mindre skolor och småskolor är olika skolformer som räknas in under folkskolan. Källa: Schelin (1978).

Vidare var det inte heller så att alla barn gick i folkskolan. Långt in på 1900-talet fanns det en tydlig uppdelning mellan fattigas och rikas barn som innebar att de rika lät sina söner gå i de allmänna läroverken medan deras döttrar gick i privata flickskolor. De som gick i folkskolan var framför allt barn till arbetare och de på landsbygden som levde av jordbruk.

När det gäller de allmänna läroverken och de privata flickorna finns det ett antal studier som visat att även om inte barn från enklare familjer var utestängda från dessa skolor var det väldigt ovanligt att sådana barn gick i läroverk eller flickskolor.

Någon liknande statistik över vilka som gick i folkskolan finns inte sammanställd på nationell nivå. Däremot publicerade Göteborgs allmänna folkskolestyrelse uppgifter rörande målsmännens yrke och samhällsställning till barnen i folkskolans klasser 1–6 mellan läsåren 1919/1920 och 1939/1940.

Diagrammet visar den procentuella fördelningen av barn utifrån målsmännens yrke och samhällsställning vid Göteborgs folkskolor mellan läsåren 1919/1920 och 1939/1940. Uppdelningen av barn följer den socialgruppsindelning som användes vid tiden och där socialgrupp I även benämndes ”den högre klassen” och inkluderade storgodsägare, högre tjänstemän, företagsledare och akademiker, socialgrupp II också kallades ”medelklassen” och bestod av mindre företagare, egna företagare, lägre tjänstemän, handlande, kontorister och hantverkare som var självständiga. Socialgrupp III benämndes även ”kroppsarbetarnas klass” och omfattade arbetare inom olika sektorer samt tjänstefolk. I gruppen övrig ingår här barn till änkor, frånskilda och ogifta kvinnor samt barn som togs hand om fattigvården. Källa: Göteborgs allmänna folkskolestyrelses berättelse (Göteborg 1921–1941).

Som framgår av diagrammet utgjorde barn från kroppsarbetarnas klass den i särklass största andelen av de barn som gick i Göteborgs folkskolor. Tillsammans med barn som saknade fäder uppgick denna grupp till runt 70 procent under hela 1920- och 1930-talen. Med andra ord kan man säga att de barn som kom från familjer som försörjde sig på kroppsarbete utgjorde majoriteten av barnen i folkskolan. Diagrammet visar dock att barn från vad som i statistiken beskrevs som kommande från den högre klassen och medelklassen tillsammans utgjorde ungefär 30 procent av alla barn i Göteborgs folkskolor under hela perioden. Detta visar att folkskolan under 1920- och 1930-talen inte bara var för barn till arbetare.

En intressant fråga i sammanhanget är förstås i vilken mån elevernas sociala bakgrund också speglade hur samhället såg ut i övrigt. Genom att ställa uppgifterna om målsmäns yrken och samhällsställning mot undersökningar av Göteborgs befolkning mellan 1915 och 1943 kan man dra den slutsatsen att andelen barn till fäder ur medelklassen var underrepresenterade och barn till fäder som räknades till den högre klassen var kraftigt underrepresenterad vid Göteborgs folkskolor. Detta kan jämföras med barn som räknades till kroppsarbetarnas klass, vilka var något underrepresenterade. Med andra ord framstår Göteborgs folkskolor som skolor som framför allt tog emot barn till arbetare, men det var inte så att det var bara arbetarbarn som gick där.

Förklaringar:

Uppgifterna om relationerna mellan Göteborgs manliga befolkning och målsmän till barn i stadens folkskolor bygger på beräkningar gjorda utifrån uppgifter från Göteborgs allmänna folkskolestyrelses berättelse (Göteborg 1921–1941) samt Tobias Karlssons och Christer Lundhs (red.) Liv i rörelse: Göteborgs befolkning och arbetsmarknad 1900–1950 (Lund 2022). I och med att dessa sammanställningar inte är helt jämförbara anges inga exakta siffror rörande relationen mellan Göteborgs manliga befolkning och målsmän till barn i stadens folkskolor. För information om socialgruppsindelningen, se Carl-Filip Smedbergs Klassriket: socialgruppsindelningen som skillnadsteknologi under 1900-talet (Uppsala 2022).

Bland ytterligare källor och vidare läsning kan nämnas:

Florin, Christina & Johansson, Ulla. ”Där de härliga lagrarna gro…”: kultur, klass och kön i det svenska läroverket 1850–1914 (Stockholm 1993).

Kyle, Gunhild. Svensk flickskola under 1800-talet (Göteborg, 1972).

Schelin, Margitta. Den officiella skolstatistiken i Sverige åren 1847–1881 (Umeå 1978).

Westberg, Johannes. Att bygga ett skolväsende: folkskolans förutsättningar och framväxt 1840–1900 (Lund 2014).