Nobelpristagaren Selma Lagerlöf

Äntligen tilldelades en kvinna Nobelpriset i litteratur. Fram till dess hade bara män fått utmärkelsen, men den 10 december 1909 gick priset till den svenska författarinnan Selma Lagerlöf. Till festligheterna i Kungliga Musikaliska Akademins lokaler tog Selma med sig sin moster Georgina Afzelius (född Wallroth) och sin kusin Elin Afzelius.

Svenska Akademiens motivering löd: ”På grund af den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. I hennes tacktal visar hon också prov på den skickligheten. Genom att både ta upp sin egen familjehistoria och sätta den i relation till samhällets utveckling. Samtidigt som hon påtalade att hon stod i tacksamhetsskuld till alla de som läser hennes verk. ”Hvad skulle det ha blifvit af mig, om man inte hade velat läsa mina böcker? ”

Utifrån ett utbildningshistoriskt perspektiv är kanske Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1907) den som man främst tänker på. Boken kom till genom Sveriges allmänna folkskollärareförening försorg. Föreningen menade att den tidigare läseboken för folkskolan var daterad och att det behövdes en bok som hade en mer ”folklig svensk stämning alltigenom, så att barnens bästa och vackraste intryck från det svenska hemmet och den svenska naturen kunde få vara utgångspunkten för deras andliga växt”. Selma som själv var utbildad lärarinna vid Högre Lärarinneseminariet i Stockholm tog sig an uppdraget men såg också till att sätta sin egen prägel på projektet. När Nils Holgersson kom ut 1907 ansåg den väldigt radikal, men med tiden har boken blivit en klassiker.

Selma Lagerlöfs mosters inträdeskort till Nobelfesten. Källa: Stockholms stadsarkiv SE/SSA/0808/Oriel och Allan Afzelius familjearkiv/D1:2

Vid Nobelpriset var det dock i första hand hennes debutroman Gösta Berlings saga (1891) samt de efterföljande böckerna En herrgårdssägen (1899), Jerusalem (1901–1902) och Herr Arnes penningar som togs upp som värdefulla. I dessa romaner, men även i hennes senare verk som exempelvis Löwensköldska ringen (1925) eller i memoarboken Mårbacka (1922) blandas hennes bildrikaspråk med gamla skrönor från framförallt Värmland.

Värmland och då främst Mårbacka hade en speciell plats i hennes hjärta. Det var på herrgården Mårbacka som Selma Lagerlöf föddes 1858 och det var dit hon sedan återvände och levde fram till sin död 1940.

Förutom att vara författarinna och lärarinna var Selma Lagerlöf starkt engagerad för kvinnors rätt i samhället. Hon var medlem av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt och när det internationella rösträttskongressen hölls i Stockholm 1911 var hon en av talarna. I hennes tal ”Hem och stat” uppmanade hon kvinnor att tillsammans med männen se till att skapa den goda staten. För ”Ack, vi kvinnor är inga fullkomliga varelser, ni män är inte fullkomliga mera än vi. Hur skall vi nå fram till det, som är stort och gott, utan att hjälpa varandra?”

Vidare läsning:

I Svenskt kvinnobiografiskt lexikon finns en artikel om Selma Lagerlöf skriven av Lisbeth Stenberg och på Litteraturbanken finns flera av Selma Lagerlöfs verk att läsa.

Svenska Akademiens motivering och Selma Lagerlöfs tacktal finns tillgängliga här.