Sportlov, vårvinterlov eller kokslov – kärt barn med många namn

I dagarna är det många barn som glädjer sig åt att de fått sportlov. En välförtjänt vila från skolan och för en del också en möjlighet att ägna sig åt olika former av idrott och friluftsliv. När man talar om sportlovet och dess uppkomst är det vanligt att man även nämner de kokslov som gavs eleverna under andra världskriget. Men hur förhåller sig sportlov, vårvinterlov och kokslov till varandra och vilket var det som kom först?

Sportlov var ett uttryck som började användas under första hälften av 1900-talet. Ser man till hur uttrycket användes i exempelvis dagstidningar från 1920- och 1930-talet framgår det att det inte fanns någon tydlig gräns mellan ferier och friluftsdagar när man talade om sportlov. Många gånger användes det som synonym för friluftsdag, då dessa sågs som ett slags lov från de teoretiska studierna. På läroverken infördes emellertid år 1937 så kallade vårvinterlov genom att några dagar från ledigheterna runt påsk och pingst flyttades till februari. Syftet med detta lov var dock inte i första hand att ge elever möjlighet att ägna sig åt vinteridrott, utan det infördes på rekommendation av läkare som menade att det kunde vara ett sätt att minska spridningen av luftvägsinfektioner bland skolungdomen.

Februari 1940 blev en av de kallaste vintermånaderna i mannaminne, vilket tillsammans med det pågående världskriget ledde till att det uppstod brist på koks; ett stenkolsbränsle som vid den tiden användes för uppvärmning. Som ett svar på denna bränslebrist beslutade regeringen att från och med 4 mars fram till påskledighetens början skulle alla skolor vara stängda. I vissa delar av landet hade man haft skolorna stängda redan under andra hälften av februari för att spara koks. I och med att eleverna på detta sätt missade delar av terminen kortades det kommande sommarlovet genom att eleverna fick sommarlov något senare. Året därpå bestämdes kokslovet till tre veckor och dessa skulle tas igen genom att eleverna skulle börja höstterminen 1941 tidigare. Våren 1942 blev det på de flesta håll inga kokslov, eftersom bränsleförsörjningen fungerade bättre och därefter upphörde koksloven. Däremot fortsatte vissa skolor att ge elever ledigt i februari för att de skulle kunna ägna sig åt de aktiviteter som frilufts- och idrottsrörelsen hade börjat arrangera i samband med kokslovet.

Efter kriget började sedan sportlov att bli en allt mer vanlig benämning på den skolfria vecka som många elever fick under andra hälften av februari, men fortfarande i slutet av 1960-talet benämndes denna ledighet vårvinterlovet när man skulle utreda hur skolans terminstider skulle vara utformade. Faktum är att sportlovet fortfarande inte är något som regleras i skollagen, utan det är upp till varje skolhuvudman att bestämma om eleverna ska ha lov i februari. Traditionen med sportlov är dock så stark att i praktiken har alla elever idag sportlov och Skolverket nämner även sportlovet bland de ferier då skolor kan få bidrag för att anordna ferieskola.

Vidare läsning:

Skolarbetstidsutredningen, Skolans arbetstider: betänkande, Esselte, Stockholm, 1967

Sportlovet – så blev stockholmarnas lov ett lov för alla