30 november 2024 | Sara Backman Prytz
Ungdomens bokvecka år 1933
Vecka 44 är numera väl etablerat som ”Läslov”, och tanken är att barns och ungdomars läsning skall främjas på olika sätt under denna period. Liknande försök till insatser har gjorts genom historien – till exempel genomfördes ”Ungdomens bokvecka” i november 1933.
Bakgrunden var ungefär densamma som idag. Man ansåg att ungdomar behövde läsa mer, helt enkelt. En skillnad mot idag är dock att barnen inte bara skulle läsa mer: de skulle också läsa bättre! Under 1930-talet tyckte man nämligen att det var ett stort problem att barn läste en massa skräplitteratur. Under största delen av 1900-talet var detta faktiskt ett stort problem, menade vuxenvärlden. Barn läste dåliga äventyrsromaner, serietidningar, kiosklitteratur och allt annat som inte var god litteratur. Det problemet får sägas ha dött ut helt nu idag, de flesta lärare och föräldrar skulle nog heja på även ungdomar som läste mer tvivelaktig litteratur. Så var det emellertid inte år 1933: det var en tid när ungdomarnas läsning behövde riktas om till av vuxna godkända böcker. Instiftandet av Ungdomens bokvecka blev alltså ett sätt att försöka komma till rätta med detta.
Under våren 1933 bildades en kommitté där representanter från förlag, bokhandlare, lärare, bibliotek, författarförbundet och Sveriges husmödrar samlades. Ett syfte var att väcka större förståelse och mera intresse för de ungas fria läsning, men även att ”höja standarden” på ungdomens läsning. I Svensk Lärartidning beskrivs bokveckan såhär:
”Dess program är närmast tvåfaldigt: Dels att hos ungdomen själv väcka och öka intresset för god läsning, lära dem förstå böckernas betydelse inte blott som förströelse utan även som förmedlare av kunskap och vetande och därigenom som följeslagare genom livet – nyttan av ett om än aldrig så litet eget bibliotek. Dels att väcka föräldrarnas uppmärksamhet på detta och på att de hjälper det uppväxande släktet till god läsning och till kännedom om böckerna.”
Genomslaget blev stort. Runt om i landet anordnades till exempel föredrag, uppläsningsaftnar, utställningar, föräldra- och diskussionsmöten och radioutsändningar. Såväl skolor och bibliotek som bokhandlar deltog i evenemanget. Förlagens och bokhandlarnas inblandning i bokveckan verkar ha varit avgörande: det var till exempel ett önskemål från bokbranschen att bokveckan skulle äga rum i november, precis innan julklappshandeln drog igång. En särskild katalog med utvald litteratur lämplig för barn i olika åldrar trycktes också och fick stor spridning – intressant med tanke på dagens kanondebatt!Svensk Lärartidning publicerade strax före bokveckan ett temanummer om ungdomslitteratur, läsning och läsfrämjande insatser. På första sidan kan man läsa slagordet: ”Visa de unga bort från den förflackande läsningen och fram till de goda böckerna!”.
Barnavdelningen på Örebro Stadsbibliotek under ungdomens bokvecka i november 1933. Källa: Örebro Stadsarkiv genom Digitalt Museum. Fotograf: Sam Lindskog
Läsveckan fick stort genomslag både lokalt och i landet i stort, om det vittnar alla tidningsartiklar som rapporterade om olika evenemang. I en intervju i Svenska Dagbladet senare samma år berättar också förläggaren Hugo Geber att efterfrågan på ungdomslitteratur verkar ha ökat efter bokveckan.
Bokveckan blev en engångsföreteelse. Året därpå, 1934, fanns inte ens någon diskussion om att låta evenemanget återkomma. I Svensk Lärartidning hade man talat om veckan som ett ”slag” där vinsten var att allmänheten skulle få upp blicken för ungdomens nöjesläsning. Var slaget vunnet? I vissa avseenden, kanske! All uppmärksamhet och alla evenemang var förstås inte förgäves. Men i vissa avseende var det kanske ändå inte det – vi vet ju säkert att ungdomar fortsatte vända sig till och slukas även av den dåliga litteraturen; väldigt många verkar till och med ha föredragit det.
Referenser:
Svensk Lärartidning finns digitaliserad av projekt Runeberg:
