Sara Backman Prytz är forskare vid Stockholms universitet. Hennes forskningsintressen rör både utbildningshistoria och barn- och ungdomshistoria. Hon är även legitimerad gymnasielärare i svenska och historia samt fil. mag. i litteraturvetenskap.
UNDER DET TIDIGA 1900-talet växte passionen för vintersport sig stark i den svenska folksjälen. Det skulle åkas skidor på både längden och utför, kroppar skulle röra på sig, frisk luft skulle inandas och kinder skulle få rosor på sig.
HÄR OM VECKAN fick jag ett mail från mina barns skola där skolledningen satte ner foten: snöbollskrig är inte tillåtet under skoltid. Samma regler råder förstås på skolor runt om i landet. Annat kunde det vara på 1800-talet och en stor del av 1900-talet.
PÅ 1800-TALET fanns inga bävernylonoveraller, inga fleecefodrade regnkläder, inga goretex-impregnerade boots, och vattenpelare var inte uppfunnet. Barn fanns det ju däremot gott av, och snö också.
SNÖ OCH KYLA. Det var inte bara elever som kunde ha långa skolvägar i snö och kyla och i undermåliga skor. Även lärarna fick kämpa på. Om Vägen till skolan.
LÅNGT FÖRE elementen fanns, fanns skolor. Vissa skolor hade goda uppvärmningsmöjligheter med kakelugnar och ved. Andra skolor saknade både det ena och det andra och hade glipor i väggarna så att snöflingorna föll igenom.
