Det tidlösa problemet med gympaskor

Många lärare – och föräldrar – har säkert upplevt att det här med barnens idrottskläder och -utrustning för användning i skolan kommer med en del utmaningar. För lärare handlar det om att alla barn i skolans idrottsundervisning ska ha samma förutsättningar, och då är det ju bra om det finns rätt och passande utrustning för de idrotter som skall utövas. För föräldrar kan det handla om att gympapåsar ska kommas ihåg, skridskor letas fram och hjälmar ska passa. För en inte liten grupp föräldrar är det också en fråga om kostnader. Gympaskor är inte alls billigt till barn, och vi vet ju också att barns fötter har en förmåga att växa med en oerhörd fart.

Ett skodilemma i anslutningen till detta är barn inte bara har växande fötter, de lyckas också slita på skor på ett sätt som få vuxna kan Att förse ett växande barn med gympaskor kan bli en kännbar utgift, vilket till exempel Stiftelsen Majblomman vittnar om. Den idrottsutrustning som för användning i skolan kan alltså bli en stor belastning på en redan ansträngd vardag. Idrottslärare idag är förhoppningsvis väl medvetna om detta och gör sitt bästa för att alla barn ska ha samma förutsättningar, oavsett vilka resurser familjen har.

Gymnastiklektion på Risbergska skolan, Örebro 1920-tal
Bild: Örebro stadsarkiv, genom Digitalt museum

Samma problem fanns för hundra år sedan, och var något som adresserades i Svensk Läraretidning. Såhär uttryckte man sig då, i maj 1924:

”Svårigheten att på ett tillfredsställande sätt ordna gymnastikundervisningen är såväl i städerna som på landsbygden intimt förbunden med frågan om lämplig fotbeklädnad under gymnastiklektionerna. Barnens föräldrar känna sig ofta ohågade att till alla andra utgifter också åtaga sig anskaffningar av gymnastikskor.”

Känna sig ohågad till att lägga pengar på nya gymnastikskor kan nog gissningsvis många föräldrar idag också känna igen sig i. Vissa frågor är tidlösa.

Av den fortsatta tidningstexten framgår att det på sina håll i landet förekom att skolråd gjorde gemensamma inköp av gymnastikskor till barnen, så att det fanns tillgängligt för lån i anslutning till idrottsundervisningen. I artikeln lyfts vidare ett exempel på en specifik gymnastiksko som skulle vara extra slittålig. Skorna var framtagna i samarbete med en gymnastikdirektör vid en folkskola och hade till exempel ”en solid inner-lädersula” för att förhindra ”sönderfrätning av fotsvett”.

Det uttalade önskemålet från Svensk läraretidning var i denna artikel att varje skolas skolråd skulle köpa in lämpliga skor till barnen, för att på detta sätt ge idrottsundervisningen de bästa förutsättningarna. Lika väl som läseböcker skulle inköpas, lika väl behövde det finnas skor till barnens idrottsundervisning. Gympaskor jämställdes med läsebok för folkskolan: båda två var viktiga för skolan.

Gymnastiklektion vid Stockholms folkskola, bild: Nordiska Museet, genom Digitalt museum

Vad som hände med just denna gymnastiksko, framtagen tillsammans med gymnastikdirektören, framgår inte av källorna. Frågan om avgiftsfri undervisning och vikten av att skolan har resurser inte bara till läromedel, utan till allt som behövs för att barn ska få tillgång till god undervisning är dock fortfarande aktuell.