En brevsamling berättar

Vad kan en brevsamling berätta om arbetet på ett förlag? De 80 arkivvolymer med brev som bevarats efter Svensk läraretidnings förlag, vars huvudsyfte var att ge ut böcker och tidningar för barn och unga, är en viktig källa för förståelsen av förlagets arbete.
Brevsamlingen, som ingår i Saga-arkivet på Svenska barnboksinstitutet, kastar ljus över de ambitioner och målsättningar som var styrande för förlaget och dess chefer, Emil och Amanda Hammarlund och senare Signe Wranér.

Breven sträcker sig från 1890 till sent 1960-tal och ger inblickar i det redaktionella arbetet. Fram till 1935 är de flesta brev ställda till Amanda Hammarlund. Däremot saknas med få undantag hennes egna brev då hon sällan verkar ha tagit eller bevarat kopior. Trots det lyckas brevsamlingen tydliggöra hennes arbetsmetoder och agerande som företagsledare, liksom inställningen till förlagets olika bidragsgivare.

Brevskrivarnas sätt att formulera sig, uttrycka irritation – ibland ren och skär ilska – eller belåtenhet och tacksamhet, avslöjar deras attityd till förlagschefen. Men brevsamlingen innehåller inte bara brev från författare och konstnärer utan även en stor mängd brev från lärare runt om i landet. Samarbetet med lärarna var tätt och de hade en viktig roll som kommissionärer ute i skolorna, där de tog upp och förmedlade barnens beställningar av Barnbiblioteket Saga-häftena. Många lärare skriver för att tacka, för att framföra synpunkter på distributionen eller för att diskutera hur böckerna fungerar i klassrummet.

Att det var gräddan av samtidens författare och illustratörer som arbetade för Amanda Hammarlund visar brevsamlingen övertygande. Hennes omtalade övertalningsförmåga gav resultat. Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam och Per Hallström fattade pennan när Amanda kallade, och Carl Larsson, Jenny Nyström, Elsa Beskow och Ottilia Adelborg målade bild efter bild åt Saga-utgivningen och Jultomten. Flest brev, omkring 180 stycken, skrev författaren och översättaren Hugo Gyllander, som ofta uppehöll sig vid sin dåliga ekonomi och sitt ständiga behov av förskott. Den ekonomiskt sinnade förlagschefen öppnade långt ifrån alltid på penningpungen.

Återkommande i breven är en irritation över att förlaget beställer texter och bilder som inte blir publicerade enligt vad som avtalats. Material kunde bli liggande länge och ibland bli kvar i förlagets skrivbordslådor för gott. Konstnären Hilma af Klimt ondgjorde sig 1902 över att den tuschillustration hon gjort till en text av Hedvig Lagerlöf inte fanns med i Jultomten såsom det var avtalat. Nu har hon ”tappat lusten och förtroendet” för förlaget.

Den kvalitetsmedvetna Amanda Hammarlund ställde krav på de som arbetade för henne. Framför allt var hon noga med illustrationerna och hade många synpunkter på bildkompositionen. En spelman som Karl Aspelin tecknat 1902 ville hon skulle ha ett gladare utseende, och när John Bauer 1906 bildsatte en legend om en ödmjuk gammal gumma och en högfärdig flicka som står framför Sankte Per vid paradisets port refuserades den. Förlagschefen ansåg att flickan inte såg tillräckligt högdragen ut. Det var bara för Bauer att teckna om och se till att hon fick en stoltare och mindre undergiven hållning. Amanda Hammarlund hade generellt en avståndstagande och ganska kritisk hållning till John Bauer, och även ekonomiskt behandlades han njuggt. När han mycket ödmjukt bad om att hans honorar skulle ökas med fem kronor avslogs hans önskan utan pardon. Bauers brev, liksom flera andras, vittnar om att Saga-utgivningen och Jultomten var en viktig födkrok för många.

Carl Larsson hörde till Amanda Hammarlunds favoriter, men till och med han tvingades rita om och ändra innan hon blev nöjd. I sina brev var han bestämd och rak och visste sitt värde. Utan några snirkliga artighetsformuleringar begärde han 300 kronor för den målning med titeln ”Pappa, mamma och barn” han skickat till Jultomten 1906. Och pengarna ville han ha omgående för han var ”nästan ’pank’”.

Inte förvånande togs frågan om arvode för texter och bilder upp i många brev. Det gäller exempelvis för Anna Maria Roos som under närmare 40 år medverkade i Barnbiblioteket Saga. De drygt 80 brev som Roos skrev tyder på att det lätt uppstod konflikter mellan henne och Amanda Hammarlund. Roos var missnöjd både med de arvoden hon fick och med hur hennes texter behandlades.

Också Selma Lagerlöf tog upp frågan om arvodering i det enda brev av henne som finns bevarat i arkivet. Hon gjorde det dock på ett betydligt mer försynt och ödmjukt sätt än Roos. Om ersättningen för den artikel om Polhem hon skickat till Jultomten skrev hon: ”Jag vet inte riktigt hur det står till med Jultomtens finanser i all den stora, nutida konkurrensen. Äro de goda skulle jag be om 300 kr för Polhem, äro de dåliga, så kan Ni sända mig 200.”

Saga-arkivets brevsamling ger en rad intressanta och varierande inblickar i arbetet vid Svensk läraretidnings förlag. Den är en sann guldgruva.

Vidare läsning:
Mer information om Saga-arkivet och tre forskningsprojekt om Svensk läraretidnings förlags verksamhet som pågår vid Svenska barnboksinstitutet finns här: Forskningsprojekt – Svenska barnboksinstitutet