Förskollärarutbildningen och barnpsykologin

Förskollärarutbildningen är en av de allra största högskoleutbildningarna i Sverige idag, och är liksom övriga lärarutbildningar i förändring, och kommer från år 2028 få nya examensmål att utgå från.  En uppmärksammad förändring i de nya målen är att lärare och förskollärare genom sin utbildning ska få kunskap om barns ”kognitiva utveckling”. Här kan den utbildningshistoriskt intresserade dra en parallell till 1930- och 1940-talen, när det var barnpsykologi och utvecklingspsykologi som var i ropet, särskilt för förskollärarutbildningen. Intresset för barnpsykologin hade drivits på av centrala aktörer som t.ex. Elsa Köhler och Alva Myrdal, och att det kom in som viktigt inslag på förskollärarutbildningen var en naturlig följd av att dessa kvinnor hade stort inflytande över utbildningen.

Förskollärarstudenter på 1930-talet. Foto: Paul Sandberg (Upplandsmuseet)

Inledningsvis växte förskollärarutbildningen fram på en privat marknad. Enskilda aktörer började instifta så kallade seminarier (alltså lärarutbildningar) runt sekelskiftet 1900. Först 1945 kom ett beslut om att betala ut statsbidrag till förskollärarutbildningarna, och med det infördes också särskilda krav på utbildningarna för att bidragen skulle betalas ut. För att antas fanns till exempel villkor om att man som sökande var fyllda 20 år, men inte var äldre än 30 år. Att man kunde sjunga och spela piano hörde också till kraven för att kunna komma in på förskollärarutbildningen.

De unga kvinnor (för det dröjde innan män kom in i yrket) som ville utbilda sig till förskollärare sökte in med omfattande ansökningshandlingar. Av dessa skulle det framgå att de uppfyllde de formella kraven, men de behövde också skriva ett personligt brev där de argumenterade för varför de ville utbilda sig till förskollärare. Om man tittar på ansökningshandlingar från 1940-talet och 1950-talet står det klart att många av de sökande var väl medvetna om hur de skulle lyfta sig själva och inte minst att de förstod värdet av att skriva om den viktiga barnpsykologin i sina ansökningar.

Förskollärarstudenter på 1930-talet. Foto: Paul Sandberg (Upplandsmuseet)

Av ansökningshandlingarna förstår vi alltså att fokuset på barnpsykologi inte bara var en intern fråga för dem som skulle organisera förskollärarutbildningarna, utan att även de sökande var väl medvetna om att det vetenskapliga studiet av barn hade stort fokus i utbildningen, och att barnpsykologin var en nyckelkompetens. Om man gör ett nedslag i ansökningshandlingar från Socialpedagogiska seminariet ser man att många av de sökande särskilt ville berätta om sitt engagemang i just barnpsykologi.

En sökande skriver till exempel såhär år 1952:

”När man går i skolan, brukar det alltid vara några eller något ämne, som man tycker bättre om än andra, populärt kallat ”Älsklingsämne”. Ett sådant hade jag, och det var psykologi. (…)
Studiet på barnpsykologiens område både i praktik och teori, är något som fordras, för att förstå och känna olika barns läggning och sätt. Önskar därför när jag börjar denna kursen få en djupare och klarsyntare blick in i barnens värld, ty barnens tankar och problem kan ställa stora krav på oss människor.”

En annan sökande samma år skriver:

”Innan vi förstår barnen och vet, hur dom egentligen uppfattar världen runt omkring sig, kan vi inte bli några goda barnuppfostrare. Vi måste lära oss det dels genom samvaro med barn och dels genom litteratur om barn och om utvecklingspsykologien.”

Båda dessa unga kvinnor är noggranna med att förankra sitt engagemang i just barn- och utvecklingsspsykologin. I ansökningshandlingarna finns det fler liknande exempel. Om de verkligen hade ett genuint intresse för barnpsykologi, eller om de trodde att det var det som krävdes för att komma in på utbildningen är dock en annan fråga. Barnpsykologins framträdande plats inom förskollärarutbildningen vid tiden verkar hur som helst ha avspeglats även i ansökningshandlingarna.

Avslutningsvis kan man inte låta bli att fundera på hur motsvarande ansökningshandlingar till Förskollärarprogrammet hade sett ut idag – hade det möjligen gått att spåra ett liknande stort intresse för kognitionsvetenskap?

Källor: 
Lindgren, Anne-Li & Söderlind, Ingrid (2022). Förskolans historia: förskolepolitik, barn och barndom. Andra upplagan Malmö: Gleerups

Stockholms stadsarkiv, Förskoleseminariet, E1, B:1, 1952