Barnbiblioteket Saga och lärarna – en tidig läslista?

Få bokserier har haft så stor betydelse för de svenska barnens läsning som Barnbiblioteket Saga. Den gavs ut av Svensk läraretidnings förlag från 1899 och levde kvar i olika former fram till 1970-talet. Bokserien kom till tack vare folkskollärarnas eget engagemang för en barn- och ungdomslitteratur som särskilt skulle intressera barnen.

Inflytelserika personer bakom projektet var Amanda och Emil Hammarlund, samt bröderna Fridtjuv och Hjalmar Berg – alla folkskollärare. De såg behovet av böcker som verkligen riktade sig till barn och unga, något som folkskolans lärare, genom riksförbundet Sveriges allmänna folkskollärareförening (SAF), hade efterfrågat under flera år.

En nyckel till framgången var idén om ett nytt skolbibliotek. Det handlade inte bara om att ge ut böcker, utan om att skapa hela biblioteksmiljöer där barn fick tillgång till berättelser som väckte deras fantasi och lust att läsa. Att bokserien fick namnet Barnbiblioteket Saga var därför ingen slump: bibliotekstanken fanns inbyggd från början.

Det är också tydligt att lärare, skolbibliotek och bibliotekarier bidrog på flera sätt. Genom att sprida, organisera och även producera böcker utgör de en viktig och hittills ganska förbisedd del av den svenska barnlitteraturens historia.

Tanken om ett nytt bibliotek för barn hade en personlig bakgrund för initiativtagarna. När Hjalmar Berg på 1930-talet blickar tillbaka på sin barndom minns han sitt första möte med ett skolbibliotek i Finspång på 1860-talet. Hans äldre bröder, Fridtjuv och Torsten, hade då samlat in omkring 200 böcker, donerade av välbärgade Stockholmsfamiljer. Där fanns bland mycket annat sagor av H. C. Andersen och bröderna Grimm, Tusen och en natt, Daniel Defoes Robinson Crusoe och Zacharias Topelius Läsning för barn. För Hjalmar Berg blev detta en avgörande erfarenhet. Han såg värdet av att barn fick läsa bra litteratur och det väckte hans livslånga engagemang för att skapa goda skolbibliotek.

Ett konkret resultat av hans engagemang var Katalog öfver folkskolornas lärjungebibliotek (1897), framtagen på initiativ av lärarföreningen SAF. Den innehöll boktips för lärare som ville bygga upp bibliotek på sina skolor och betonade vikten av att böckerna verkligen intresserade barnen. I den fanns allt från sagor och klassiker till praktiska råd om hur böckerna skulle bindas, märkas och hanteras. Till och med lärarens roll var utförligt beskriven: när eleven lämnade tillbaka en bok borde läraren visa intresse och ställa frågor om innehållet – så att barnet kände att läsningen hade betydelse.

Bakgrunden till denna tidiga ”läslista” var missnöjet med den officiella Läsebok för folkskolan som inte ansågs anpassad till barnläsaren. Folkskolestadgan från 1882 slog fast att sockenbiblioteken skulle erbjuda böcker som ”var tjenliga till läsning så väl för barnen i skolan som för äldre personer” och som samtidigt ”underhöll lusten för god läsning”. Folkskollärarna i SAF tog fasta på dessa formuleringar och argumenterade för att sockenbiblioteken borde inkludera även barn- och ungdomsbibliotek, men hur det skulle gå till var långt ifrån klart.

En stor enkät på 1890-talet visade att åsikterna gick isär. Vissa folkskollärare menade att barnen inte har tid för bredvidläsning i skolan eller hemmet och att barnbibliotek därför är ”onödiga, för att ej säga skadliga”. Andra menade tvärtom att varje skola behövde ett eget bibliotek, medan ytterligare några såg en lösning i att barnböcker samlades som en särskild avdelning i sockenbiblioteken.

Ett önskemål var dock tydligt: lärarna ville ha en lista på lämpliga böcker och folkskollärarnas förening skapade därför en förteckning ”öfver sådan litteratur som mer än de hittills tillgängliga lämpade sig för barn och särskildt för folkets barn”. Hjalmar Bergs katalog fick snabbt stor spridning genom att 1896 medsändas som bilaga till Svensk Läraretidning. Många av böckerna i katalogen kom passande nog att publiceras i Barnbiblioteket Saga några år senare.

Även i den statliga grundkatalogen för folkbibliotekens inköp fick Barnbiblioteket Saga betydande plats. Dessa kataloger började ges ut 1915 och hade stort inflytande över bibliotekens bestånd. Där förtecknades hela den dåvarande utgivningen i bokserien, det vill säga del 1 till 52. Utöver detta upptogs de enskilda numren, ”i den mån de ansetts kunna särskilt rekommenderas”, under respektive författare.

Barnbiblioteket Saga visar kort sagt på en spännande samverkan mellan skola, skolbibliotek och förlag. Här finner vi ett tidigt exempel på lärare som kämpar för uppfattningen att elever måste få läsa barnböcker som engagerar dem – både i och utanför skolan.

Vidare läsning
Olle Widhe arbetar med en artikel om biblioteket som rum och föreställning med fokus på Barnbiblioteket Saga. I väntan på den rekommenderas hans tidigare artikel ”Sagaiternas land. Barnboksmarknad, publiceringsstrategier och läsare runt sekelskiftet 1900”, publicerad i Litteratursociologi i nytt ljus (2024), redigerad av Karl Berglund och Ann Steiner. Artikeln finns tillgänglig i fulltext här

Mer information om de forskningsprojekt om Svensk läraretidnings förlags verksamhet som pågår vid Svenska barnboksinstitutet finns här