12 maj, 2026
Beprövad erfarenhet – ett pilotprojekt
Den första delen av Lärarstiftelsens pilotprojekt för att skapa en nationell struktur för lärares beprövade erfarenhet har avslutats – med stor tillfredsställelse hos alla inblandade. Ett 20-tal lärare från olika delar av landet träffades för att stöta och blöta sina erfarenheter. De har lärt sig av varandra – och stärkts i insikten i hur de kan använda sig av beprövad erfarenhet.
”Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” enligt skollagen. Men det finns inte mycket kunskap om hur det faktiskt ser ut i verkligheten – därför har Lärarstiftelsen startat ett arbete som ska bidra till att den beprövade erfarenheten kan samlas och spridas. Målet är att skapa en nationell plattform där lärare kan dela sina undervisningsmetoder – och ta del av andra lärares kunskaper.
Som en del av arbetet bjöd man i höstas in lärare att delta i testgrupper som under vårterminen skulle träffas digitalt och/eller i verkligheten. Grupperna skulle testa olika framgångsrika undervisningsexempel i sin egen undervisning. Fem grupper bildades – och alla presenterade sina resultat för varandra i Lärarstiftelsens lokaler 28 april.
En första grupp bestod av tre historielärare, däribland Jennie Werner på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna. Gruppen valde medeltiden som tema för att utveckla elevernas förståelse för begreppen ”kontinuitet och förändring” – som också finns i det centrala innehållet. Som pedagogiskt verktyg använde de padlet, ett slags digital anslagstavla, men också analoga källor. Bägge var viktiga, de kompletterade varandra.
– Vi såg att det var av värde att eleverna kände till epoken i stora drag innan man gick in på begreppen. Det var också viktigt att vi lärare gav ordentligt stöd till eleverna i deras diskussioner och inte minst att vi valde ut källor som var rimliga i sin omfattning.
En andra grupp utgjordes av tre bildlärare som genomfört undervisningsexemplet i årskurs 6 och 7. Deras fokus var elevernas förståelse för de fyra grundformerna: kon, kub, cylinder och klot.
– Kan man teckna grundformerna kan man teckna allt, det var ett budskap som vi spred till eleverna, berättar Karolin Gunnarsson på Fridaskolan i Vänersborg.
Eleverna fick använda sin fantasi för att rita saker som utgick från grundformerna, exempelvis blev konen en glasstrut och cylindern ett stearinljus. De fick också gå runt i skolan och hitta föremål som utgick från de fyra grundformerna.
– Vi märkte att det kunde göras korsbefruktningar med matematiken och vi fick eleverna att pröva och ompröva, precis som det står i läroplanen. Och vi väckte deras entusiasm, en elev berättade att när han hade svårt att somna började han leta efter olika grundformer i sitt eget rum!
En tredje grupp bestod av sju lärare i mellanstadiet som prövade en metod för problemlösning i matematik. Deras skolor ligger i socioekonomiskt vitt skilda områden, vilket också leder till vitt skilda elevunderlag. Men de kom fram till att metoden kunde fungera för alla, om man byggde in en flexibilitet utifrån den egna elevgruppen. I arbetet fick eleverna bland annat rita fram sin lösning.
– Det viktiga är att skapa en struktur och en ram att utgå ifrån, vi märkte att det stöttade deras arbete och gjorde att fler kunde förklara hur de kom fram till sina svar, berättar Viktor Fergman på Matteusskolan i Stockholm.
De sju lärarna fann flera andra positiva effekter. Fler elever visade ökad uthållighet och klarade att arbeta självständigt under längre tid. Och eleverna skapade mer utvecklade diskussioner om signalord och matematiska uttryck.
Den fjärde gruppen kom från förskolan. Att klarlägga om metoder i förskolan leder till ökat lärande är svårare än i skolan, då man inte ska bedöma det enskilda barnets lärande (som i skolan) utan själva läroprocessen för alla barn. Undervisningsexemplet de valde var ”Vad händer med ett frö i jorden?”.
– Vi lyfte olika begrepp och undersökte sedan om våra 4–5-åringar började använda dem i sina lekar och teckningar, berättar Erika Dahlin som arbetar på Annebergs förskola i Kungsbacka.
I läroplanen står att förskolan ”ska ge varje barn förutsättningar att utveckla förståelse för samband i naturen och för naturens olika kretslopp”. I sitt ”prövningsfokus” ville förskollärarna undersöka om fler barn kunde använda hypoteser som en del av lärprocessen. De konstaterar att så blev fallet, barnen ställde fler egna hypoteser och kunde reflektera över dem.
– Eller som ett barn uttryckte det: ”Jag ritar en robot, så kommer fröet ner till blomkrukan”.
I den femte gruppen hade fem lågstadielärare i svenska använt en stödstruktur för att öka elevernas förståelse för hur en berättelse är uppbyggd. De valde sagan Bockarna Bruse och lät alla eleverna få del av en färglagd bro som bockarna skulle över. Effekten blev att eleverna kunde återberätta sagan med egna ord och i kronologisk ordning.
– Mina elever deltog mer aktivt än vad jag är van vid och deras ordförråd växte, berättar Anna Segerstedt på Backgårdsskolan i Piteå.
Gruppen betraktade sitt undervisningsexempel som beprövat under förutsättning att stödstrukturen innehåller de färgkodade delarna inledning, problem, lösning och avslut. Inför kollegorna i de fyra andra pilotgrupperna kunde de inte låta bli att presentera den här träffsäkra insikten från en av eleverna: ”Alla berättelser har samma skelett, men olika kläder”.
Innan grupperna skildes åt beskrev de en egen gemensam insikt: Att det finns många gemensamma nämnare i undervisningen – oavsett vilket ämne det handlar om och oavsett elevernas ålder.
