Innan folkskolans införande i mitten av 1800-talet fanns det inga särskilda regler för vem som fick undervisa barn, utan det var föräldrarnas ansvar att lära sina barn läsa. I de fall föräldrarna inte kunde ta det ansvaret anordna ofta socknen undervisning i läsning. Forskning om kvinnors läsande och skrivande under 1700-talet har visat att många gånger var det kvinnor som gavs ansvar för att lära barnen läsa.

När Sverige fick sin första folkskolestadga 1842 kom också läraryrket att regleras och av stadgan framgick att en folkskollärare förutsattes vara man och han skulle ha genomgått utbildning vid ett seminarium. Detta innebar problem för de socknar som använt sig av kvinnor som lärare och det finns till och med ett exempel på en prost som skrev till kungen för att socknens kvinnliga lärare skulle få läsa vid folkskoleseminarium trots att hon var kvinna.

Under 1850-talet blev det dock accepterat att kvinnor kunde arbeta som lärare. År 1853 fick kvinnor rätt att undervisa i så kallade mindre folkskolor och år 1858 utökades kvinnors möjlighet att undervisa ytterligare genom inrättandet av småskolan. Småskolan utgjorde de två första skolåren i folkskolan och undervisningen där skötes i regel av en småskollärarinna. År 1859 blev det sedan möjligt för kvinnor att undervisa i alla årskurser av folkskolan.

Rätten att undervisa följdes också av möjligheten att utbilda sig till lärare. Från och med 1866 fanns det möjlighet för kvinnor att läsa särskilda kurser för att bli småskollärarinnor och 1878 blev det bestämt att ett års studier vid folkskollärarseminarium gav behörighet att undervisa i småskolan. Det skulle dock dröja till 1919 innan det infördes en särskild stadga för småskollärarseminarierna.

Vid sidan om undervisningen för den arbetande delen av befolkningen fanns det också särskilda skolor för flickor som kom från över- och medelklassfamiljer. Dessa skolor kallades flickskolor eller högre flickskolor och deras lärare utbildades vid särskilda lärarinneseminarier. Läsåret 1859–1860 inrättades flera statliga lärarinneseminarier i Sverige.

Vidare läsning
En bra ingång för den som vill veta mer om lärarutbildningens historia, skillnader i flickors och pojkars skolgång och lärarkårernas historia är Emil Bertilssons kapitel ”lärarutbildning”, Sara Backman Prytz kapitel ”Utbildning och genus” och Johanna Ringarps kapitel ”Skolans lärarkårer” i Esbjörn Larssons & Johannes Westbergs (red.), Utbildningshistoria: en introduktion, Tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2019.

Den som vill veta mer om kvinnor som lärare under 1700-talet kan läsa Christoffer Åhlmans avhandling Mötet med det skrivna ordet Kvinnors läsande och skrivande under 1700-talet

Här finns en beskrivning av Sveriges första kvinnliga folkskollärare, Helena Larsdotter Westerlund

Mer läsning om de första småskollärinnornas liv finns i Emil Marklunds avhandling Teachers’ lives in transition: gendered experiences of work and family among primary school teachers in northern Sweden, c. 1860–1940