Skolor har det funnits i Sverige sedan tidig medeltid. Den första skolan i det som idag är Sverige var katedralskolan i Lund som grundades 1085. Därefter fick man katedralskola i Linköping år 1230 och i Uppsala år 1246. Katedralskolorna var en del av kyrkans organisation och hade som huvudsaklig uppgift att ge undervisning åt blivande präster och de var bara öppna för pojkar.

Undervisningen i katedralskolorna, eller domkyrkoskolorna som de också kallades, var anpassad efter vad en präst behövde kunna. I övrigt var de ordnade efter antik förebild i vad som kallas trivium (ungefär ”platsen där tre vägar möts”) och quadrivium (ungefär ”platsen där fyra vägar möts”), vilket tillsammans utgjorde de sju fria konsterna.

Enligt vad som kan beskrivas som en antik läroplan skulle man börja med trivium som innehöll grammatik, retorik och dialektik för att sedan kunna gå över till quadrivium som bestod av aritmetik, geometri, musik och astronomi. Undervisningen i katedralskolorna följde inte denna ordning slaviskt, men undervisningen ägnades framförallt åt latinsk grammatik, biblisk historia, retorik och räkning.

Att ordna undervisningen i enlighet med trivium var något som också gick igen i 1600-talets trivialskolor, där undervisningen i regel hölls på latin. Under 1800-talet kom latinets ställning som främsta ämne att utmanas och det skapades även andra utbildningsgångar inom det som då kallades för läroverk. Läroverksundervisning bedrevs i Sverige fram till 1960-talet och början av 1970-talet, då grundskolan och gymnasieskolan ersatte äldre skolformer.

Vidare läsning
Den som vill veta mer om den tidiga svenska skolundervisningen kan läsa Stefan Rimms avhandling Vältalighet och mannafostran: retorikutbildningen i svenska skolor och gymnasier 1724-1807 (Uppsala 2011)