Stiftelsens historia

Efter riksdagsbeslutet 1842 om en allmän folkskola växte behovet av en rikstäckande organisation för folkskollärare. Anledningarna var flera. Lärarnas egen utbildning var bristfällig, lönerna låga, pensionerna dåliga, om de ens existerade. Man ville både höja folkskollärarnas status och förbättra undervisningen.

Äntligen samlade!
Det var först 1880 som Sveriges allmänna folkskollärarförening, SAF, bildades. Då fanns det 91 lokala lärarföreningar som visade intresse för att bilda en riksorganisation. På så sätt kunde folkskollärarna samlas och tillsammans driva pedagogiska frågor och förbättra villkoren för den nya lärarkår som växte fram.

Flera föreningar och ombildningar
I början av 1900-talet bildades flera föreningar för att stärka kåren: föreningen för kvinnliga folkskollärarinnor (1906), för småskollärarinnor (1918) och för manliga folkskollärare (1921).
Dessa tre föreningar blev sedan medlemmar när SAF ombildades till en federation på 1940-talet. Federationen upplöstes så småningom och bytte namn till Lärarstiftelsen 1967. Stiftelsens uppdrag var att ta tillvara de tillgångar som föreningen/federationen hade samlat under årtionden.

Föreningens främsta företrädare Fridtjuv Berg
En av SAF:s främsta företrädare var Fridtjuv Berg, som 1883 skrev boken ”Folkskolan såsom bottenskola”. I den boken förespråkar han ett sammanhållet skolsystem för alla samhällsklasser. Han var även ecklesiastikminister och ansvarig för stavningsreformen 1906, som avskaffade stavning med ”fv”, ”hv” och ”dt” för att underlätta undervisningen. Han gjorde betydande insatser för SAF:s utgivning av läseböcker, sagoböcker, tidningen Jultomten och mycket annat. Han var också en av initiativtagarna till föreningens utgivning av ”Pedagogiska skrifter”.

Fler eldsjälar – fler böcker
En annan viktig företrädare för föreningen var Alfred Dalin. Tillsammans med Fridtjuv Berg drev Alfred Dalin arbetet med att ta fram serien ”Läseböcker för Sveriges barndomsskolor”.
I bokprojektet engagerades flera namnkunniga svenska författare som till exempel Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Sven Hedin och Anna Maria Roos. Det resulterade i flera nya läseböcker:

• ”Nils Holgerssons underbara resa” av Selma Lagerlöf.
• ”Sörgården”, ”I Önnemo” och ”Önnemofolk” av Anna Maria Roos.
• ”Svenskarna och deras hövdingar” av Verner von Heidenstam.
• ”Från Pol till Pol” av Sven Hedin.
• ”Svensk vers” av Alfred Dalin.
• En bok om Sveriges historia, en kartbok och en geografibok av Fridtjuv Berg.

Redaktörerna Hammarlund
Två andra betydelsefulla personer för föreningen var makarna Emil och Amanda Hammarlund. Emil Hammarlund var ansvarig utgivare och redaktör för SAF:s tidning Svensk Läraretidning. Emil var också riksdagsledamot och ägnade sig åt skolpolitik. Tillsammans med Amanda Hammarlund drev han Sveriges Läraretidnings förlag. Amanda var från början ansvarig för kontakterna med författarna och konstnärerna. När Emil avled 1910 övertog hon rollen som redaktör. Amanda drev sedan förlaget fram till 1935, då Signe Wraner tog över arbetet.

Ordförandeskapet i SAF
Fridtjuv, Alfred och Emil var alla ordförande eller vice ordförande för SAF under olika tidsperioder och var tillsammans ansvariga för SAF:s inledande år. De lade alla stor vikt på utvecklingen av skolan, yrket och undervisningen.