Skolagan och en förändrad syn på uppfostran

Att slå barn är inte bara förbjudet i svensk lag sedan 1979, utan det är något som framstår som helt främmande för den svenska skolans fostransuppdrag. Trots detta är det inte ens 70 år sedan som skolagan försvann i Sverige. Men vad var tanken med skolagan och hur gick det till när den avskaffades?

Aga som bestraffningsmetod i skolan är något som funnits i flera tusentals år och i Sverige nämndes skolaga redan i den första skolordningen från 1571. Ser man till hur skolaga reglerades i skolordningar märker man dock att dessa bestämmelser ofta var utformade för att begränsa agan. Det talas exempelvis om att agan skulle föregås av förmaningar och att allt för hård aga var skadlig och kunde övergå i misshandel. Mycket talar också för att skolans bestraffningar många gånger var att betrakta som just misshandel. Många gånger mycket grov sådan.

Det fanns dock tidigt de som var kritiska mot kroppsbestraffningar i skolan. Den tyske filosofen och pedagogen Johann Friedrich Herbart (1776–1841) menade exempelvis att aga var att betrakta som ett ineffektivt sätt att uppfostra eftersom ett barn som utsatts för kroppsbestraffningar inte längre gick att uppfostra på annat sätt än med våld. Hans alternativ till aga framstår dock inte som så mycket bättre, då han argumenterade för att man istället kunde låsa in olydiga i barn i ett mörkt rum med bakbundna händer.

Skolsigill från Louth Grammar School 1552.

På liknande sätt fanns det inom de bestraffningsmetoder som ingick i den så kallade växelundervisningsmetoden som spreds över världen i början av 1800-talet försök att begränsa användningen av aga i skolan. Genom att införa ett system av mindre straff för varje förseelse som eleverna gjorde sig skyldiga till var tanken att kroppsbestraffningar inte skulle behöva användas och bara behövde finnas som ett slags sista åtgärd när inget annat fungerade.

Ser man till hur synen på skolaga förändrades i Sverige kan man från slutet av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet märka en tydlig förskjutning från uppfattningen att det var en lärares skyldighet att aga eleverna till att agan betraktades som ett slags nödåtgärd. I slutet av 1800-talet uppehöll sig debatten ofta vid hur man skulle använda aga i skolan. Argument som framfördes var exempelvis vikten av att aga inte utdelades när läraren var i affekt och vidare diskuterades även frågan om utifall läraren skulle utdela aga i enrum eller om det borde vara en annan vuxen närvarande för att undvika beskyllningar om att läraren slog för hårt.

Detta kan jämföras med debatten under 1930- och 1940-talen då det hade vuxit fram ett tydligt motstånd mot skolagan och det även motionerades på riksdagen om dess avskaffande. De som då försvarade skolagan såg heller inte längre kroppsbestraffningar som en naturlig del av det dagliga upprätthållandet av ordning, utan snarare betraktades aga som en sista utväg när andra åtgärder inte fungerade. Ett argument mot att förbjuda aga var då att man var rädd för vad som skulle hända om en lärare inte längre hade möjlighet att hota med kroppsliga bestraffningar.

Som det skulle visa sig var det inte främst debatten om disciplinen i skolan som låg bakom 1958 års riksdagsbeslut om att förbjuda kroppsbestraffningar i hela skolväsendet. Som forskning visat var förbudet mot skolaga en direkt följd av ändringar i strafflagen året innan, vilken gjorde att aga var att betrakta som misshandel. Ser man till andra förändringar i samhället går det även att märka att användningen av kroppsbestraffningar i skolan vid det här laget hade blivit otidsenlig. Sedan 1800-talet hade det skett en rad förändringar såsom förbud för husbönder att aga vuxet tjänstefolk 1858, förbud för män att aga sin fru 1964, förbud mot aga i den senare delen av läroverket 1878, förbud mot att aga även minderårigt tjänstefolk 1920 samt ett fullständigt förbud mot aga vid läroverken 1928. Beslutet om att helt avskaffa skolagan kan därmed ses som ett resultat av att kroppsbestraffningar inte längre sågs som ett legitimt sätt att upprätthålla ordning i samhället.

Vidare läsning:

Bergenlöv, Eva, Drabbade barn: aga och barnmisshandel i Sverige från reformationen till nutid (Nordic Academic Press, Lund, 2009)

Herbart, Johann Friedrich, Konturer till föreläsningar i pedagogik (Ordmånen, Partille, 1993)

Larsson, Esbjörn, En lycklig mechanism: olika aspekter av växelundervisningen som en del av 1800-talets utbildningsrevolution (Uppsala universitet, Uppsala, 2014)

Larsson, Germund, Förbrytelser och förvisningar: bestraffningssystemet i de svenska läroverken 1905–1961 (Uppsala universitet, Uppsala, 2018)

Larsson, Germund, ’Skolagans fostrande roll: Från formell bestraffningsform till nödfallsåtgärd’, Utbildningens fostrande funktioner (Uppsala universitet, Uppsala, 2022)

Norlin, Björn, Skolagans historia och pedagogik: sedlighetsfostran, disciplinering och våldsbruk i den tidigmoderna skolan, 1560-1820 (Nordic Academic Press, Lund, 2021)

Qvarsebo, Jonas, Skolbarnets fostran: enhetsskolan, agan och politiken om barnet 1946-1962 (Linköpings universitet, Linköping, 2006)