Rektorsyrket

Skolan som organisation är stadd i ständig förändring något som också har gjort att de yrkesgrupper som arbetar i skolan har behövt anpassa sig. Detta gäller inte minst rektorsyrket.

Rektorer av idag har bland annat som uppgift att besluta om skolans inre organisation och samordna det pedagogiska arbetet, allt för att skapa möjligheter till likvärdig utbildning och pedagogisk utveckling. Men så har det inte alltid varit. Parallellskolesystemet var i sig inte likvärdigt. Vilken utbildning man fick berodde på vilken samhällsklass man tillhörde. Länge var det också en stor skillnad mellan vilka uppgifter och ansvar de som var ledare för läroverken hade jämfört med de som hade ledande positioner i folkskolan.

På läroverken var rektorns makt, ansvar och auktoritet starkt centrerad kring honom som person. Rektor skulle förutom att ha det yttersta ansvaret för skolan, även övervaka lärarnas arbete. Men rektorns ansvar gällde inte bara den administrativa ledningen utan lika mycket undervisnings- och fostransuppdraget. Därför behövde rektorn vara utbildad lärare.

Rektor Tage Koraen, 1930-tal. Fotograf: okänd. Arkiv: Örebro Stadsarkiv

Beslutet om en allmän och obligatorisk folkskola togs av riksdagen 1842. Enligt folkskolestadgan skulle kyrkoherden vara ordförande i skolstyrelsen och därmed var han också ansvarig för ledningen av socknens skolor. Några rektorer som på läroverken fanns alltså inte.

År 1950 beslutades att parallellskolesystemet skulle avskaffas och i stället skulle en gemensam skolform – enhetsskolan – samt ett efterföljande gymnasium etableras. Den nya skolorganisationen krävde en annan typ av styrning och ledning. Frågan var om grundskolans och gymnasieskolans rektorer skulle överta de uppgifter och befogenheter som läroverkets rektor hade haft eller mer likna folkskolans ledning.

I läroplanen från 1962 framgår det att rektorn i grundskolan skulle både vara pedagogiskt och administrativt ansvarig. Däremot stod det inget om att rektor skulle ha undervisningsskyldighet, vilket hade varit fallet för läroverksrektorerna. Det samma gällde för gymnasieskolan, men det tillägget att på gymnasierna skulle det också finnas studierektorer. Sammanfattningsvis kan man därför säga att rektorsrollen efter 1962 mer kom att likna folkskolans ledningsfunktion än läroverksrektorns uppdrag.

Att vara utbildad lärare var dock ett krav för att bli rektor fram till 1991. Numera ställs det inga krav på lärarutbildning för att bli rektor. I skollagen står det bara att för att anställas som rektor på en skola eller förskola krävs att man ”genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt”.

För att  få en tjänst som rektor eller biträdande rektor krävs idag att man har gått eller samtidigt går den obligatorisk befattningsutbildningen Rektorsprogrammet. Innehållet i det programmet handlar mer om att låta rektorerna få kunskap om de mål och riktlinjer som krävs för att kunna ansvarar för verksamhetens kvalitet och skolans inre organisation än om att ge de blivande rektorerna pedagogiska kunskaper.

Rektorsyrket har således förändrats i takt med tiden, så att det numera är långt från att vara en primus inter pares, det vill säga en lärare som i några år tar på sig ledningsansvaret för sin skola.

Vidare läsning

Larsson, Germund & Ringarp, Johanna, Den moderna rektorns framväxt, Rönnström, Niclas & Skott, Pia (red.), Rektorers yrkeskunnande och vetenskapliga lärande, Gleerups, Malmö, (kommande, 2026). 

Läroplan för grundskolan, Skolöverstyrelsen, 1962.

Läroplan för gymnasiet, Skolöverstyrelsen, 1965.

Marklund, Sixten, Skolsverige 1950–1975 D. 1 1950 års reformbeslut. Liber/Utbildningsförl, 1980

Marklund, Sixten, Skolsverige 1950–1975 D. 6 Rullande reform. Liber/Utbildningsförl, 1989

Ringarp, Johanna & Rönnström, Niclas, ”Är rektorsyrkets en yrkesprofession eller en organisationsprofession, och vad gör det för skillnad?”, i Ahlström, Björn, Berg, Gunnar, Lindqvist Håkansson, Marcia & Sundh, Frank (red.), Att jobba som rektor. Om rektorer som professionella yrkesutövare, Studentlitteratur, Lund, 2021.

SFS 1842:19. Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående Folk-underwisningen i Riket. Gifven Stockholm slott den 18 juni 1842.

SFS 2010:800. Skollag.

SOU 1948:27. 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Ecklesiastikdepartementet.