Skolans språkundervisning

Under de senaste veckorna har problemen med svenska skolor där undervisningsspråket är engelska lyfts fram i debatten och krav har ställts på att minst 75 procent av undervisningen ska hållas på svenska. Men vilken roll har de olika språken haft i den svenska skolan genom historien och när fick engelskan den starka ställning som språket har idag?

Före 1800-talet var det bara de klassiska språken – latin, grekiska och hebreiska – som hade en självklar plats i skolans undervisning och av dessa språk var det särskilt latin som hade en särställning. Latinet var under 1600- och 1700-talen det främsta språket inom kyrkan samt universiteten och det användes även vid diplomatiska överläggningar. I trivialskolan började man under 1700-talet att läsa latin redan i första klass medan grekiska och hebreiska lästes i gymnasiet för att göra det möjligt att läsa Bibeln på originalspråk.

Undervisning i det vi idag kallar moderna språk förekom bara i vissa skolor och efter lokala beslut, men i adelsfamiljer var det vanligt att man hade privatlärare för att lära barnen tala franska och i de större städerna fanns det också privatlärare som gav undervisning i även andra språk.

I början av 1800-talet skedde dock en del förändringar i och med att det i skolordningen skrevs in att i gymnasiet skulle det finnas möjlighet att byta ut hebreiskan mot tyska eller franska samt att biskopen kunde utse en lärare i engelska, vilken kunde erbjuda undervisning utanför skoltid och mot betalning.

1800-talet kom i övrigt att präglas av en kamp om latinets ställning och som alternativ lyftes fram en undervisning i vad som kallades realämnen (ex. naturvetenskapliga ämnen) samt moderna språk. Detta gjorde att de moderna språken med tiden fick en allt större plats i skolan.  År 1839 beslutades att skolor skulle ha särskilda lärare i moderna språk och under 1850-talet fick tyska och franska en mer framträdande plats i skolans undervisning. I år 1856 års skolstadga fastslogs att franska skulle introduceras redan i andra klass och i nästa årskurs skulle undervisning i tyska och latin påbörjas. Denna undervisning skulle sedan utökas med grekiska från och med fjärde klass. Ordningen mellan dessa ämnen kom sedan att skifta i de olika skolstadgor som antogs för läroverken under slutet av 1800-talet, men en generell trend var att möjligheterna att välja bort de klassiska språken blev större.

Under början av 1900-talet var det framförallt tyska som utgjorde det främsta bland de moderna språk som skolan gav undervisning i även om det också förekom undervisning i franska och engelska. De klassiska språken fanns bara kvar för den som valde en sådan inriktning i gymnasiet.

Att engelska under 1900-talet fick en mer framträdande roll har flera förklaringar. Den främsta var att den engelskspråkiga delen av världen fick en större betydelse för Sverige både politiskt och kulturellt. En annan förklaring var att engelskan inte så tydligt förknippades med språkundervisningen vid läroverken, utan kunde bli ett språk för den grundskola som kom 1962.

I folkskolan hade det i och för sig funnits möjlighet att läsa andra språk än modersmålet, men det var ytterst ovanligt att sådan undervisning erbjöds. I och med introduktionen av grundskolan blev engelska ett obligatoriskt ämne från och med fjärde klass och från och med sjunde klass fanns möjlighet att läsa tyska eller franska som ett valbart så kallat B-språk. Från och med Lgr 69 ändrades så att engelska skulle läsas redan från tredje klass, men i och med Lgr 80 blev det möjligt att skjuta upp undervisningen i engelska till fjärde klass i exempelvis invandrartäta områden.

I samband med införandet målrelaterade läroplaner i svensk skola 1994 kom också språkundervisningen att förändras. Någon särskild årskurs för att påbörja undervisningen i engelska fanns inte längre fastslagen, utan enbart mål som eleverna skulle ha uppnått i slutet av det femte skolåret. I praktiken innebar detta att skolor kunde påbörja undervisningen i engelska redan i första klass. Vidare infördes även ett språkval som gjorde att det B-språk som tidigare varit valfritt blev något som alla skulle läsa samtidigt som man även öppnade upp för undervisning i C-språk. Vidare utökades också möjligheten att ge undervisningen i fler språk än tyska och franska, varvid spanska snabbt blev ett populärt språkval.

Även i de följande kursplanerna för undervisningen i engelska i grundskolan framgår det tydligt att engelska ska introduceras redan på lågstadiet.

Vidare läsning:

Bernhardsson, Peter. Klassiska och moderna språk. I Larsson & Westberg, Utbildningshistoria – en introduktion. Studentlitteratur 2024.