Den svenska skolmaten

Skolmaten är nog något som de flesta kommer ihåg från sin egen skolgång och när man talar med personer från olika generationer märks även hur olika slags maträtter passerat revy genom åren. Men när började man egentligen servera skolmat i svenska skolor? Och hur har skolmaten utvecklats?

Även om det finns exempel på skolor långt tillbaka i historien som serverade mat till skolbarnen som en del av filantropiska insatser, var det först under 1900-talet som fri skolmat blev en självklarhet i Sverige. Dessförinnan hade barn vanligtvis med sig egen mat till skolan, vilken ofta bestod av smörgåsar. De skolor under 1800-talet som erbjöd mat i skolan var framförallt de vars elever kom från fattiga familjer, vilka inte hade möjlighet att få äta sig mätta hemma.

En utbredd fattigdom var även skälet till att staten 1937/38 började ge bidrag till skolbespisning och under andra världskriget ökade även dessa anslag. Detta ledde också till att andelen elever som fick skolfrukost i Sverige ökade från 3 procent 1930/31 till 6 procent 1935/36 och sedan 13 procent 1940/41. Under 1940-talet tillsattes även en befolkningsutredning som föreslog att alla elever skulle erbjudas gratis skolmat och 1946 godkändes förslaget av riksdagen. Grundtanken bakom denna förändring var att skolan inte bara hade ansvar för barnens lärande, utan också skulle främja en allsidig utveckling hos barnen. Vidare hade utredningen visat att många barn gick hem på frukostrasten för att äta och de flesta av dessa då åt lagad mat.

Efter 1946 års reform ökade andelen barn som fick mat i skolan snabbt. Hösten 1943 hade det fortfarande varit bara 15 procent av alla skolbarn som serverades skolfrukost, men redan 1948/49 var det drygt 30 procent och 1950/51 hade dess andel ökat till 60 procent av alla skolbarn. I slutet av 1960-talet hade man nått upp till 75 procent. Det skulle dock dröja ända tills 1997 innan det lagstadgades att alla elever i ungdomsskolan har rätt till fri skolmat och sedan 2011 är rätten till en näringsriktig kost i skolan inskriven i skollagen.

”Brödexperiment i Uppsalaskola”, Uppsala 1959. Skolmåltid med det nya ”tuggmotionsbrödet”, sannolikt i Kungsängsskolan (Upsala Nya Tidning 14 april 1959 CC BY-NC-ND)

Under läsåret 1953/54 genomförde Skolöverstyrelsen en undersökning som inkluderade drygt 80000 elever som erbjöds skolmat. Av undersökningen framgår att även om de allra flesta barn fick lagad mat var det fortfarande några procent av eleverna som fick vad som kallades B- eller C-måltid. B-måltid var detsamma som Oslo-frukost, vilket innebar smörgåsar med ost eller annat pålägg, mjölk, rå frukt eller råa grönsaker, medan C-måltid innebar gröt eller välling.

Vidare skickades det även ut enkäter till elevernas familjer med frågor rörande deras matvanor i hemmet. Denna undersökning, som omfattade svar från 54000 familjer, visade att nästan var tredje skolbarn började dagen med choklad och smörgås medan nästan 15 procent åt gröt eller välling och 14 procent fick te och smörgås till frukost hemma. Detta föranledde Skolöverstyrelsen att rekommendera att choklad inte borde serveras som en del av skolmåltiden.

Vidare läsning:

Halling, Berit, Nordlund, Gerhard & Jacobson, Tommy, Skollunchen: igår, idag, imorgon, Lantbrukarnas riksförb. (LRF, Stockholm, 1990).