Frågan om den svenska skolplikten är lite komplicerad och svaret beror på vad man menar med skolplikt. Är det när man gör skolgång obligatorisk eller när alla behöver gå i samma slags skola? Eller handlar det om när man bestämde att barn måste lära sig läsa eller när man tog bort möjligheten för föräldrar att välja alternativ till skolundervisning för sina barn?

Om man börjar i kravet på att barn ska lära sig läsa så har det faktiskt funnits ett sådant krav i Sverige sedan 1686 års kyrkolag. Den föreskrev att föräldrarna skulle se till att barnen lärde sig läsa så att de kunde ta del av det kristna budskapet i skrift. Detta krav förtydligades sedan 1723 genom ett beslut som innebar att de föräldrar som inte såg till att deras barn lärde sig läsa kunde få böter. Samtidigt bestämdes också att socknen skulle bekosta undervisning i de fall föräldrarna inte kunde göra det. Den som hade till uppgift övervaka att befolkningen verkligen lärde sig läsa var prästen och såväl läskunnighet som kunskaper i de viktigaste religiösa skrifterna kontrollerades vid husförhör.

När Sverige fick sin första folkskolestadga år 1842 föreskrevs i och för sig att alla barn borde gå i folkskolan, men det fanns undantag för de barn vars föräldrar anmälde att barnen undervisades hemma eller att de gick i andra skolor. I de fall då barnen undervisades hemma skulle det kontrolleras att de lärde sig samma saker som i skolan, och om de inte gjorde det så kunde de bli tvungna att komma till skolan. I början var det också ganska många som undervisades hemma  (cirka 30 procent 1847), men i slutet av 1870-talet hade de blivit betydligt färre (cirka 10 procent).

Närmare bestämmelser rörande skolgångens längd slogs sedan fast i 1878 års normalplan för folkskolan och 1882 års nya folkskolestadga. Av dessa dokument framgår att barnens skolålder varade från året barnen fyllde sju till året de fyllde 14 och att skolan i regel skulle vara uppdelad i sex klasser. Vidare fastslogs också att de måste kunna uppvisa tillräckliga kunskaper för att anses befriad från skolplikt. I likhet med tidigare var det dock fortfarande möjligt att undervisas hemma eller gå i andra skolor än folkskolan.

Det faktum att det inte fanns någon gemensam skolgång för alla barn gör att det blir svårt att tala om någon allomfattande skolplikt före 1962 års införande av grundskolan. Då infördes en nioårig skolplikt som också innebar att alla barn skulle gå i samma skolform. Men trots detta försvann faktiskt inte möjligheten till hemundervisning. En del menar dock att de nya skrivningarna i 2010 års skollag om att barn bara får ges rätt att fullgöra skolplikten på annat sätt än genom att gå skola om det föreligger ”synnerliga skäl” är att betrakta som ett avskaffande av möjligheten till hemundervisning. Denna skrivning gjorde nämligen att det inte längre var möjligt att utifrån religiösa eller filosofiska skäl få undervisa sina barn hemma.

Idag är alla barn skolpliktiga från det år de fyller 6 år till och med slutet av vårterminen det tionde skolåret, även om det finns vissa undantag. Oavsett hur skolgången sett ut upphör dock skolplikten senast när eleven fyllt 18 år.