Lärare – ett kvinnoyrke?

Ibland hörs det i debatten att läraryrket har blivit ett kvinnoyrke och ser man till tillgänglig statistik är det svårt att säga emot. Enligt Skolverket är det bara var fjärde lärare i grundskolan som är man och bland de som arbetar i förskolan är det endast 4,5 procent som är män. I gymnasieskolan är könsfördelningen dock jämn, men det finns stora skillnader mellan olika slags lärare. Bland gymnasielärarna i moderna språk, bild, svenska, engelska, psykologi, biologi, religionskunskap, naturkunskap och kemi är kvinnor i majoritet, medan männen är i majoritet i matematik, samhällskunskap, geografi, historia, musik, filosofi, idrott och hälsa, teknik samt fysik. Gällande grundskolan går det också att se vissa mönster, där andelen kvinnor är som störst bland lågstadielärarna (90 procent) medan den är lägre bland högstadielärarna (drygt 60 procent). Skillnaden mellan grundskollärare i olika ämnen liknar skillnaden mellan gymnasielärare, men i grundskolan är det bara bland lärarna i idrott och hälsa som männen är i majoritet.

Flickskollärarinnan Ada Arvedson (född 1854). Linköpings stadsbibliotek. Fotograf: Matilda Ahl (CC BY-NC-ND)

Men är detta verkligen något nytt och när fick vi kvinnliga lärare i Sverige?

Går man tillbaka i historien kan konstateras att läraryrket länge var att betrakta som ett yrke förbehållet män. Vid 1600- och 1700-talets trivialskolor och gymnasier var det bara män som undervisade och också i städernas fattigskolor var det i regel män som fungerade som lärare, även om det fanns undantag. Det faktum att läraryrket ansågs vara ett manligt yrke märks också i Sveriges första folkskolestadga som utfärdades 1842. I den förutsattes att folkskolläraren skulle vara en man och bara män hade tillträde till folkskollärarseminarierna.

Som det skulle visa sig kom dock tanken om folkskolläraren som man att på sina håll skapa problem eftersom det inte var ovanligt att det var kvinnor som innan folkskolans införande hade lärt barn läsa och det finns exempel på hur man gjorde undantag från regeln om att folkskolläraren behövde vara man. Det dröjde heller inte länge innan kvinnor accepterades som lärare i folkskolan. År 1853 gavs kvinnor rätt att undervisa i det som kallades mindre folkskolor och när man införde småskolan år 1858 kom dess undervisning ofta att skötas av småskollärarinnor. Detta följdes sedan av att man redan året därpå gjorde det möjligt för kvinnor att undervisa i hela folkskolan.

Samtidigt med folkskolans framväxt kom det under slutet av 1800-talet att även etableras särskilda flickskolor för flickor från rikare familjer och i dessa skolor undervisade ofta kvinnor. Däremot skulle det dröja tills 1918 innan kvinnor fick undervisa vid allmänna läroverk, vilket var en skolform som öppnades upp för kvinnliga elever först 1927.

Om man ser till andelen kvinnor bland lärarna inom den senare delen av folkskolan och vid läroverken kom den succesivt att öka, även om kvinnliga lärare förblev i minoritet fram till att dessa skolformer upphörde under 1960-talet. Men om man även räknar in småskollärarinnorna var faktiskt läraryrket redan under slutet av 1800-talet att betrakta som ett kvinnodominerat yrke.

Vidare läsning:

Florin, Christina, Kampen om katedern: feminiserings- och professionaliseringsprocessen inom den svenska folkskolans lärarkår 1860-1906 (Umeå, 1987)

Historisk statistik för Sverige Statistiska översiktstabeller: utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år 1950., Statistiska centralbyrån (Örebro, 1960)

Sara Backman Prytz kapitel ”Utbildning och genus” och Johanna Ringarps kapitel ”Skolans lärarkårer” i Esbjörn Larssons & Johannes Westbergs (red.), Utbildningshistoria: en introduktion, Fjärde upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2024.

Den som vill veta mer om kvinnor som lärare under 1700-talet kan läsa Christoffer Åhlmans avhandling Mötet med det skrivna ordet Kvinnors läsande och skrivande under 1700-talet 

Här finns en beskrivning av Sveriges första kvinnliga folkskollärare, Helena Larsdotter Westerlund 

Mer läsning om de första småskollärinnornas liv finns i Emil Marklunds avhandling Teachers’ lives in transition: gendered experiences of work and family among primary school teachers in northern Sweden, c. 1860–1940