Från Gymnastik till Idrott och hälsa

Det är nog många som tänker på skolämnen som något fast och färdigt, men i verkligheten är det vanligt att skolämnen förändras och ändrar karaktär. Ett ämne som genomgått en rad förändringar genom historien är skolämnet Gymnastik.

Få skolämnen har en så tydlig uppkomsthistoria som också kan knytas till en särskild person såsom skolgymnastiken. I början av 1800-talet återvände Per Henrik Ling från studier i Danmark och tjänstgjorde bland annat som fäktmästare i Lund innan han år 1813 blev gymnastiklärare vid kadettutbildningen på Karlbergs slott och föreståndare vid det Gymnastiska Centralinstitutet (GCI). I sitt arbete att utveckla gymnastiken tog Ling fram olika slags gymnastikprogram för skilda syften och det som kallades för pedagogisk gymnastik blev den gymnastik som var särskilt viktig för skolämnet Gymnastik.

Lings påverkan på skolan märktes redan i 1820 års skolordning där gymnastiska övningar nämndes bland sådana moment som kunde vara en del av den lärda skolans verksamhet och året därpå fick GCI också ensamrätt att utbilda gymnastiklärare för landets allmänna skolor.

Gällande folkskolan framhölls redan i 1842 års folkskolestadga att folkskollärare skulle ha kunskaper för att undervisa i enklare gymnastik och i 1878 års normalplan nämndes att under fyra av veckans sex skoldagar skulle eleverna få en halvtimmes gymnastik.

I slutet av 1800-talet började den Lingianska gymnastiken utmanas av idrotten som var på väg att bli ett nytt samhällsfenomen. Detta påverkade även skolan på så sätt att i och med 1919 års normalplan för folkskolan och 1928 års läroverksstadga blev fria kroppsövningar en del av undervisningen i skolämnet Gymnastik. Det skulle dock dröjde tills 1950-talet innan idrott blev gymnastikämnets huvudsakliga innehåll. När man försökt förklara denna förändring har man pekat på det faktum att Linggymnastiken saknade vetenskapligt stöd, vilket gjorde det svårt för metoden att hävda sig i ett samhälle med en mer utvecklad fysiologisk forskning. Samtidigt växte idrotten fram som en gräsrotsrörelse med starkt stöd i samhället. Därtill kom också gymnastiklärarkåren att förändras och de nya gymnastiklärarna var mer positivt inställda till idrotten.

I samband med grundskolans införande 1962 fick skolan en gymnastikundervisning som baserades på fysiologisk forskning där särskilt konditionsträning och olika idrottsgrenar fick en framträdande plats på schemat. Men trots att ämnet förändrats så mycket sedan 1800-talet benämndes det fortfarande Gymnastik. Det skulle faktiskt dröja ända tills införandet av Lgr 80 innan namnet på ämnet ändrades till Idrott. En annan förändring som skedde under 1980-talet var att man slutade att undervisa pojkar och flickor var för sig när de kom upp i tonåren.

Under 1990-talet skedde sedan en ytterligare förskjutning inom ämnet där de olika idrottsgrenar som tidigare varit huvudinnehållet i ämnet fick lämna plats för sådant som kunde kopplas till livsmiljö och hälsa samtidigt som man i och med Lpo 94 ändrade namnet på ämnet till Idrott och hälsa. Denna utveckling har sedan fortsatt och genom Lgr 11 fick ämnet en än mer teoretisk karaktär. Detta gör att Idrott och hälsa inte längre kan betraktas som endast ett övningsämne, utan det har mer börjat att likna skolans andra kunskapsämnen.

Vidare läsning:

Björn Sandahl (2024). Idrott och hälsa. I Utbildningshistoria: en introduktion (4 uppl., s. 375–390).