Vardagsliv i barnträdgården

Vid en snickarbänk i en barnträdgård i 1950-talets Västerås står en pojke och sågar i en planka medan en annan pojke spikar. Samtidigt som barnen arbetar på egen hand i snickarvrån sitter ledarinnan i en annan del av lokalen tillsammans med en grupp barn som målar. Längre bort byggs det med klossar och leks med dockor. För en nutida betraktare kan situationen framstå som förvånande. Men i barnträdgårdens vardag var den inget märkligt.

Malmabergs barnträdgård, u.å. Arkiv: Västerås Stadsarkiv

Barnträdgården är den moderna förskolans föregångare. De första institutionerna av förskolekaraktär öppnades i Sverige redan under 1800-talet. Det handlade om småbarnsskolor (eng. infant schools) på 1830-talet, barnkrubbor (fr. crèche) på 1850-talet och barnträdgårdar (ty. kindergarten) från 1890-talet.

En ensam ledarinna tog emot två barngrupper per dag, varje barngrupp bestod av 20–25 barn. Dagarna började med att barnen hälsades välkomna i dörren och sedan hängde av sig ytterkläder på sina platser. Därefter följde inget strikt schema, utan verksamheten organiserades utifrån en dagsrytm. Den bestod av en blandning av aktiviteter ledda av ledarinnan, såsom samlingar och temaarbete och fri lek.

I likhet med sina moderna motsvarigheter fanns i Västerås barnträdgårdar under 1940–1970-talet ett brett utbud av leksaker och material. Där fanns dockor, utklädningskläder, musikinstrument, pussel, böcker, spel, målarfärg och kompletterande material såsom bilar, tåg, båtar och träfigurer. Även slöjdmaterial såsom nålar, garn, träskivor och verktyg såsom såg och hammare fanns att tillgå. 

Tydliga könsskillnader framträdda i barnens val, även om allt material och alla aktiviteter erbjöds alla barn. Flickorna valde framför allt docklek och sömnad, medan pojkarna oftare byggde med klossar, lekte med bilar och andra små fordon eller arbetade med träslöjd.

På barnträdgårdarna fostrades barnen till företagsamma, självständiga, tålmodiga, artiga, noggranna och kreativa individer med god koncentrationsförmåga. Dessutom utvecklade de praktiska förmågor såsom färgsättning, pincettgrepp, att klippa med sax, god koncentrationsförmåga och vacker sångröst. Ledarinnorna förde noggranna anteckningar under barnens tid i barnträdgården, där de beskrev och värderade barnens personlighetsutveckling, förmågor och relationer.

Barnträdgårdarna fungerade också som socialt formande miljöer där barnens vardagliga erfarenheter låg till grund för deras stegvisa tillägnande av normer, värden och beteendemönster.

Hamre barnträdgård, 1952. Arkiv: Västerås Stadsarkiv.

Ledarinnorna förde noggranna anteckningar under barnens tid i barnträdgården, där de beskrev och värderade barnens personlighetsutveckling, förmågor och relationer. Barns emotionella uttryck iakttogs inte bara, utan tolkades och värderades. Ledarinnorna beskrev barnens känslotillstånd med hjälp av flera olika uttryck såsom glada, lugna, blyga, rädda, tillgivna, osäkra, arga, harmoniska och ledsna.

Glädje framställdes nästan uteslutande i positiva termer, men kunde bli problematisk vid till exempel samlingar när barnen fnissade och störde andra. Ledsamhet bemöttes med värme och empati, särskilt vid inskolningar, men med en underliggande förväntan om att barnet skulle bli mer harmoniskt över tid. Även ilska tolererades i viss utsträckning och kunde ibland ses som ett tecken på att barnet funnit sig till rätta. Uttryck som att förstöra andras byggen eller slå andra barn accepterades däremot inte. Ledarinnorna valde ofta att omdirigera barnens energi genom att ge dem nya sysselsättningar eller ansvar.

Barnträdgårdarna var varma och levande miljöer, präglade av en mjuk disciplin och en långtgående tillit till barnen. Kanske är det just därför en pojke med en såg i handen inte väckte någon oro, utan sågs som en naturlig del av vardagen. Det ställer frågor om hur vi idag ser på barns handlingsutrymme, ansvar och möjligheter att pröva sig fram i vardagen.

Vidare läsning

Waldekranz, Linnéa, Barnträdgårdens vardagsliv: institutioner, pedagogisk verksamhet och emotionshistoria i Västerås 1940–1970, Örebro universitet, 2026.