Skolhus

Skolbyggnadernas betydelse har i alla tider varit stor och genom att beskriva utvecklingen över tid får man också en större förståelse för skolans syn på utbildning.

Läroverken i de större städerna var både ståtliga och ett sätt att statuera utbildningens betydelse för samhället. De var ett visuellt tecken för det växande borgerskapet. Ett rum där deras pojkar genom vetenskap och bildning skulle ta sig framåt och uppåt i samhället. Målet för många var att efter studentexamen bli anställda som tjänstemän i staten.

Det var ofta vid stadens torg som läroverken i stiftsstäderna byggdes. Där låg de bredvid kyrkan och rådhuset som världsliga bildningsborgar som skulle visa på kunskapens betydelse och imponera på medborgarna.

Karolinska skolan/läroverket 1933. Fotograf: Sam Lindskog. Källa: Örebro Stadsarkiv

För borgerskapets flickor hade utbildning inte samma betydelse, det som de främst skulle lära sig vara husmoder och maka, för detta krävdes andra kunskaper, som vi har skrivit om i tidigare inlägg. 

Folkskolorna byggdes ofta i närheten av socknens kyrka. Till skillnad från de statliga läroverken var det från början församlingarna – socknen – som var ansvarig för skolundervisningen på landsbygden. Folkskolorna på landsbygden var under den tidiga perioden ofta byggda av trä, och bestod då  bara av ett eller två klassrum. De hade heller ingen aula eller gemensamhetsrum, vilket läroverken hade.

Folkskolorna i städerna liknande dock mer läroverkens byggnader. De skulle precis som läroverken signalera att de var en del av den (medborgerliga) bildningens högborg.

Sofia skola. Fotograf: Okänd. Källa: Spårvägsmuseet

Lärarbostäderna i landsbygdens folkskolan var placerad på övervåningen eller i närheten till skolhuset. När det gällde lönen kunde folkskolläraren från början få en del av den i natura. Det vill säga de fick ved eller mat istället för kontanter.

Ett skifte i synen på vem som skulle få sin utbildning i vilken skolform, började diskuteras och utredas under 1940-talet. Utredningarna ledde fram till att parallellskolesystemet avskaffades och enhetsskolan infördes. Först som försöksverksamhet på 1950-talet för att sedan beslutas om 1962.

Även om grundskolan formellt beslutades av riksdagen 1962, kom det ta lång tid innan den var genomförd i hela landet. Skälet till det handlade bland annat om att många av kommunerna var för små både vad gällde storleks- och befolkningsmässigt, för att klara av att få till en skola i centralorten. Av den anledningen behövde man vänta till att kommunreformerna var genomförda i början av 1970-talet innan alla kommuner hade en grundskola.

Den fysiska skolplaneringen var under reformskedets mest intensiva fas ofta rätt krävande och ibland frustrerande. Detta eftersom staten i stor utsträckning dikterade villkoren för grundskolereformens genomförande. För grundskolan utarbetades och kontrollerades standarden för allt inom skolans vägar. Från klassrumsgardiner till omklädningsrummens duschanordningar. Det innebar att nya typer av skolhus behövdes byggas, vilket ledde till att storskaliga byggnader med stadieindelningar, och där många elever bodde långt ifrån centralorten. En omständighet i sig som krävde att kommunerna organiserade skolskjutsar.

De nya grundskolorna som uppfördes i städernas tätorter skulle dessutom inte bara vara till för elevernas bildning, de skulle också bli gemensamhetshus för kommunernas befolkning.

Hidinge skola, skolbyggnad i två våningar. Bilden tagen för vykort. Förlag: Erik Johansson. Fotograf: Olof Lilljeqvists Konstförlag

För att kommunerna skulle se det som en god investering att bygga skolhus, påpekades det att skolans lokaler på kvällar och helger kunde komma hela samhället till gagn. En gymnastiksal i en centralskola på landsbygden kunde, om den även hade en badavdelning, simbassäng och bastu, kunna bli ett allmänt badhus och i annat fall hyras ut till idrottsföreningar. Skolan skulle alltså ses som samhällets nav där samlingssalen användes som föreningslokal och för medborgarinitiativ, biblioteket bli ett folkbibliotek.

En historisk beskrivning av skolhusen och deras plats i samhället kan ge oss en bild av skolväsendets utveckling i Sverige.

Vidare läsning

Eriksson-Palmberg, Stina, ”Skolhuset som samhällsspegel. Lärarhandledning”, Riksantikvarieämbetet, 2000,

Marklund, Sixten, Skolsverige 1950-1975 D. 1 1950 års reformbeslut, Liber/Utbildningsförl., 1980

Ringarp, Johanna & Román Henrik, ”Skolans villkor som kommunal angelägenhet under 60 år” i Vägval i skolans historia 2022

SOU 1948:27, 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling, Ecklesiastikdepartementet, 1948

Westberg, Johannes, Att bygga ett skolväsende. Folkskolans förutsättningar och framväxt 1840–1900, Nordic Academic Press, 2014.