Spara och slösa

Oxveckorna så beskrivs ofta veckorna efter trettonhelgen när vardagen tar vid igen. Tidigare kunde även andra perioder efter en längre ledighet kallas så. Så tidigt som 1880-talet går det i tidningsartiklar se att veckorna efter midsommarhelgen beskrevs som oxveckor, senare kunde även höstveckorna, när skörden var uppe och innan julhelgen tog vid, benämnas på samma sätt.

I tidningar och inslag ges förslag på hur man kan vända på slantarna för att få pengarna att räcka till januarilönen kommer. För att göra middagen billigare tipsas det bland annat om att använda sig av rotfrukter och andra varor som hör säsongen till. Andra sätt att dryga ut kassan kan vara att att sälja en del kläder som bara hänger i garderoben.

Många bäckar små för att stärka ekonomin är oxveckornas motto, detsamma gällde även för 100 år sedan. För att få barn att bli mer ekonomiskt tänkande diskuterades diskuterades vid Sparbanksföreningens årsmöte 1925 om man inte skulle starta en tidning om sparande för barn. En liknande tidning fanns redan i USA.

”Envar sin egen lyckas smed” stod det på första sidan av tidningen ”Lyckoslanten” som kom ut med sitt första nummer på världsspardagen den 31 oktober 1926.  Redaktör för tidningen var från början folkskolläraren Torsten Palmquist.

Sparbanken utställning med Spara och Slösa, en stor spargris och en hemsparbössa, 1943. Fotograf: Eric Sjöqvist. Källa: Primus, Örebro Stadsarkiv.

Idén om en världsspardag hade tagits på den första internationella sparbankskongressen 1924. Betydelsen av en sådan dag beskrevs senare av bankkamrer Josef Hugo Jönsson med orden: ”[a]vsikten med Världsspardagen […] är icke att vi just denna dag skulle kunna spara mera än eljest. Dagen skall istället giva oss en maning till eftertanke, hur vi förvaltar vårt pund…” (Svensk Läraretidning, 8 november 1933)

Lyckoslanten blev en succé. Inte minst serien ”Spara och Slösa”. Den ritades av konstnärinnan Birgitta Lilliehöök. Birgitta som var barnbarn till rösträttskvinnan Ann Margret Holmgren, hade under sina tidiga år gått på Whitlockska samskolan och därefter studerat konst både i Sverige och i Europa. Efter att hon 1923 hade ställt ut delar av sin sago- och serieteckningar för barn på den stora jubileumsutställningen i Göteborg 1923 fick hon så uppdraget att göra en serie för den kommande tidningen Lyckoslanten.

Serien handlade om de två flickorna Spara och Slösa. Där Slösa var en slarvig gottegris som aldrig hade några pengar kvar, medan Slösa var en ordentlig tös som genom sin sparsamhet kunde köpa något fint som hon ville ha. Viktiga lärdomar att ha med sig nu i oxveckorna.

Uppdraget att teckna serien hade Birgitta Lilliehöök kvar fram till 1963, därefter låg ”Spara och Slösa” i träda fram till 2005 då den återkom i Lyckoslanten, men nu genom en annan serieskapare, Lena Forsman.

Vidare läsning:

Svensk Läraretidning, 8 november 1933

Birgit (Birgitta) Lilliehöök, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Ellinor Melander), hämtad 2025-01-03.

Lyckoslanten

Institutet för språk och folkminnen, ”Torsmånader och oxveckor”.